Jag är lärande i Läroplanen Lpo94 och kursplanerna!
Då jag läser läroplanen och syftet med undervisningens strävansmål tänker jag idag på vilka rättigheter jag som människa har som lärande. Nu är jag utförare och ansvarsmottagare av läroplanen. Det betyder att jag ska omsätta och översätta uppdraget till min elever. Men det är många saker jag skulle vilja utveckla som elev... eller som människa i en lärande gemenskap med andra:
* utveckla säkerhet i språket och kunna använda språket uttrycksfullt.
Det fick jag inte göra under min skolgång. Det tog lång tid innan jag kunde förstå att jag faktiskt hade ett språk som jag fick förvalta efter ansvar, förstånd, kreativitet och i verklig kommunicerande form. I skolan på dåtiden blev mina texter reproducerande, gensvarande, uppgiftsorienterade och min kreativitet blev tvingande under rubriker som MITT SOMMARLOV.
Detär först långt senare jag började skriva i en kommunicerande form som faktiskt betydde att jag hade läsare. I relation till ständigt skrivande och praktiserande, i samspel med eget läsande, lyssnande och nyfikenhet har jag utvecklat mitt språk och min språkliga säkerhet. Men jag är långt ifrån fullärd, jag är knappas på väg ens. Språket byter form och innehåll runt någon annans köksbord, över tröskeln till en annan människas hem, i lärmiljöer, på nätet och... ibland har jag inte språkets innehåll ens i närheten av mig själv. Jag måste lära i varje kultur jag befinner mig. Vid golfklubbans första sving har jag såväl lärt mig rörelser, språk och en annan plats kulturyttringar. Jag är mitt språk där jag är och kulturen kräver ständigt att jag deltar med att utveckla mitt språk.
Det står att eleven ska få utveckla säkerhet i språket.
Ta då skrivandet!
Jag tänker då på den bristsyn som omger skrivandet. Hur säker blir man om man ömsom får formen nedvärderad och nästa gång så ägnar man sig åt form och skriver ett dåligt innehåll, men väl med stora bokstäver och punkter och grammatiska korrektheter. Var syns då kreativitet och säkerhet? Vet eleven för vem eleven skriver? Varför eleven skriver? Hur eleven skriver?
Om eleven svarar att eleven skriver för läraren har målet med den språkliga aktiviteten gått förlorad. Det är i och för sig möjligt att läraren i sann demokratisk anda måste utmana eleven att skriva för att få igång dem... men då gäller det att läraren håller tungan rätt i mun - så att läraren inte motsäger sig själva målet - att utveckla säkerhet i språket...
Anne-Marie
Ooops!!
Det var verkligen sanna och tänkvärda ord.
Språk är inte bara ord staplade bredvid varandra. Det är så mycket mer. Och som du säger, de har skilda dialekter beroende på vem man just nu umgås med. Expressen svenskan kan bli för uttunnad när man kommunicera med andra om viktiga saker eller i yrket.
När jag började jobba mot skolan var jag tvungen att lära mig dialekten - skolledar- och lärarspråket - och över sätta dem till mina facktermer. En nyttig övning.
Och det här med att skriva begripligt och medryckande. En konstart man måste träna på hela livet. Det räcker inte med att man har höga betyg från skolan i svenskan. Utan det är ett dagligt tränande i skrivandets konst.
Men ett tror jag är viktigt när man ska skriva medryckande är att det är för en själv man skriver. Orden ska formuleras så i skriften eller boken jag ville läsa men inte hittat någon annanstans när jag skriver. I den stund jag börja skriva för att tillfredsställa någon annan blir det fel. Och det är väl det uppsatsskrivandet i skolan gjorde fel, som du säger.
En annan konstart är att hitta ett skrivande där fyllnadsord saknas i meningar och att man skriver på ett så knappt sätt att fantasin väcks hos läsaren. Har tränat och vet att det är en konstart man aldrig riktigt blir färdig i....
Så åter det här med läroplan den sätter hög strävan både på lärarna som ska förmedla och eleverna som ska ta till sig. Och man blir väl aldrig färdig med koderna hur man skriver en kioskvältare....
Jag gillar verben i vår kursplan. Däremot tror jag att det är många lärare (dock inte alla) som har missat dem. Ooops, nu stack jag ut hakan.