Festligheter
Jag dokumenterar mitt skolsverige då jag besöker det. Discoaffischen är rörande fin. Fredagens disco. Det vilar en slags tidlöshet över själva inbjudningen.
Jag minns min skolas klassfester, högstadiediscon och andra kvällar på skolan. Klassrummet blev ett rum för läsk, chips och godis. Killarna var finputsade och stolarna stod längs med väggarna. Bänkarna hopfösta till ett jättebord. Flickorna, och bland dem jag, fnissiga i ett annat hörn. Som om allt var nytt och vi var okända för varandra. Fröken spanade utifrån katederbänken - Nå, ska ni inte dansa?
Och man dansade tryckare. Nja ... såg mest ut som ett dansgolv där hoper av elever tog ett steg dit och ett steg tillbaka. Efter danserna hämtade man andan hos sin kompis och killen for iväg mot sitt gäng. Sen åt man chips. Och det var festligt tyckte man. Chips med dillsmak var otroligt festligt. Ostbågar tyckte en del klasskamrater var det absolut festligast. Jag åt popcorn och tyckte det var festligt. Det var också festligt med kolsyredricka. Mest festligt var det nog att man fick ta med sig alltsammans in i klassrummet.
Och ljudet, musiken kanske man ska kalla det för, kom från en tandbergbandspelare av det gamla goda slaget, brunt band och stora hjul som rullade upp bandet mellan sig, där de senaste låtarna från tioitopp hade bandats över av skolans mest initierade.
Fröken satt vid katedern hela kvällen. Några föräldrar syntes inte till. Fröken tyckte inte att kvällen var rolig. Hon gäspade och tittade ut över alltsammans. Som om allt var överstyr och ändlöst besvärligt. Hon ville hem. Alltihop stängdes ned klockan åtta. Det fick vara någon måtta på alltsammans.
Och man dansade tryckare. Nja ... såg mest ut som ett dansgolv där hoper av elever tog ett steg dit och ett steg tillbaka. Efter danserna hämtade man andan hos sin kompis och killen for iväg mot sitt gäng. Sen åt man chips. Och det var festligt tyckte man. Chips med dillsmak var otroligt festligt. Ostbågar tyckte en del klasskamrater var det absolut festligast. Jag åt popcorn och tyckte det var festligt. Det var också festligt med kolsyredricka. Mest festligt var det nog att man fick ta med sig alltsammans in i klassrummet.
Och ljudet, musiken kanske man ska kalla det för, kom från en tandbergbandspelare av det gamla goda slaget, brunt band och stora hjul som rullade upp bandet mellan sig, där de senaste låtarna från tioitopp hade bandats över av skolans mest initierade.
Fröken satt vid katedern hela kvällen. Några föräldrar syntes inte till. Fröken tyckte inte att kvällen var rolig. Hon gäspade och tittade ut över alltsammans. Som om allt var överstyr och ändlöst besvärligt. Hon ville hem. Alltihop stängdes ned klockan åtta. Det fick vara någon måtta på alltsammans.
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback