Anne-Marie Körling Blogg

Ofantligt begåvad men något är oändligt sorgligt

Det är något som besvärar mig då jag tänker kring Michael Jackson. Det är då jag ser bilderna av honom som en unge. Det som händer senare - hans vuxna förehavanden vill jag inte veta så mycket om - jag tycker om hans musik. Men när man sammanfattar ett livsöde blir det för mig den där lilla ungen som en gång var en glad liten människa och som såg fram emot att leva ett liv. Det är något sorgligt över utvecklingen. Den lilla ungen ska synas genom hela livet - springet, glimten, glädjen, nyfikenheten - och inte förnekelse kring den man är eller den man var. Jag har lyssnat till Michael Jacksons musik hela dagen, ofrivilligt för den spelas överallt, och tänkt - en gång var han bara ett litet barn som härmade sina bröder och vars föräldrar manade honom fram på scenen. Hur hade det varit om han gjort allt genom sin egna vilja?

Allt fridfullt under denna tonlösa värld,
Anne-Marie

I samband med hans tragiska död, funderar jag också på detta omkring att göra "comeback". Det måste vara märkligt. Mega hits från förr, foton och videoklipp från förr, exponerat till tusen, hur ska det kunna stämma med den man med erfarenheter och ålder blivit? 30 + 20 = 50, det är bara så... hade det fått lov att vara så? Dessvärre, gällande Michael Jackson, har det väl aldrig tagits hänsyn till hans ålder...