Kära dagbok...
Jag har skrivit dagbok sedan jag var liten flicka. Nu hittar jag inga dagböcker alls. Men något jag fann besynnerligt är att jag inte längre skriver dagbok. Är det en barnsyssla? tänkte jag. Kanske jag ska börja igen. Jag köpte en vacker stor svart bok i portfoliostorlek och en god penna att skriva med. Jag har börjat igen. Lite allt möjligt kommer in i den. Jag ritar teckningar, klipper någonting ur tidningar, skriver in ett vänligt sms, sparar ett gammalt kvitto och på den yta som finns kvar skriver jag... hmm... ja... kära dagbok...
De gamla dagböckerna fick min dotter läsa i. Hon skrattade mest åt hur barnslig jag var. Hon läste de åren då hon och jag var precis lika gamla. Men hon föreföll äldre och klokare. Jag föreföll vara oändligt barnslig och gjorde mest listor av allt man kunde göra listor av. Listor är bra försvarade jag mig med. Listor åskådliggör något, försökte jag förtydliga. Något man ska göra, biofilmer man har sett ...
Men mina listrubriker var en aning malplacerade. Mina listor hade lite märkliga rubriker. Och väldigt lite innehåll i själva uppräkningen av det som skulle komma att stå i listan. Idag skriver jag nästan aldrig listor. Jag skriver små lappar om jag behöver komma ihåg någonting av vikt. Den lappen lägger jag sedan in i dagboken. Och en dag om något år kan jag läsa om något väldigt spännande som jag hade lagt vikt vid just den dagen för länge sedan.
Anne-Marie
Bästa ni som skrev här, jag godkände era kommentarer, men trots det är de inte publicerade här. Jag kan bara beklaga, något har blivit fel, men återkom gärna så att ni får in det ni ville säga. Var felet kom sig av vet jag inte. Men ni är absolut inte refuserade. Med vänlig hälsning Anne-Marie
Det är väl en jättebra idé att börja med dagbok igen! Själv skrev jag inte mycket dagbok under min uppväxt. Det blev massor av brev istället, till flickor (blev det ju, för "vad kunde man skriva till en pojke"!?)från "världens alla hörn". Jag fick korta brev, långa brev,fina, roliga, spännande och ibland lite konstiga brev från långt-bort-i-stan och från kusinen en mil bort. Det var alltid kul att få brev! Men så tänker jag... vad skrev jag till dem? Ritade jag teckningar? (ja!)Gjorde jag en massa mönster och blommor på kuverten, så att postverket säkert hade svårt att läsa adressen? (ja!)Skrev jag långa brev? (ja!) Men av detta finns inget kvar, tyvärr. Av den anledningen är det så fint med dagbok, den finns kvar och kan bläddras i många år senare. Idag är jag ingen brevskriverska - men kanske jag ska börja med dagbok jag med
:-)...Trevlig helg!