FRUSNA TANKAR
Jag har kommit att värdera kylan så mycket bättre, snöflingornas bomullsfall, minusgradernas trevande lägsta notering, isens vackra uppbyggnad och människan tvingande anpassning. Att vi själva numera har ett finger, för att inte säga hela handen, med i spelet gör det hela mer farligt och obehagligt. Jag minns mina barndomsvintrar. Det var inte någonsin en diskussion om vilken årstid som rådde. Vintern var pulkaåkning, skridskor och snö i mängder, våren var snöglopp, de återvändande fåglarnas vippande stjärtar och maskarna som letade sig ut ur kalljorden, små blommor, skira, som letade sig fram och trotsade alla tänkbara förutsättningar för att annonsera att nu - nu - nu är jag här och med mig våren. Det var människan som ingick i årstidsrytmen, inte påverkade den och satte den ur spel.
Anne-Marie
Anne-Marie
Kommentarer
Postat av: thord wiman
Ja, det är ett farligt och obehagligt spel som pågår. Det känns onekligen som om steglängden ökar i loppet mot ett kapsejsat klimat och människans mognad övertygar inte på något vis, en litet isande insikt det.
Men framtidshopp finns det överallt. Det är en stark global väckelse i rörelse vad gäller klotets klimat/miljö. Medvetenhet. Ödmjukhet. Vilja. Engagemang. Yes we can!
Var och en jobbar på utifrån sina lokala perspektiv. Man börjar där man befinner sig. Samerna brukar säga: Det gör ingenting om man går uppför fjället på olika sidor, man möts på toppen.
Trackback