BRIS: FÖRÄLDRAR SLÅR BARN
H Ä R Ä R U T D R A G U R R A P P O R T E N
"Barn har rätt att skyddas från fysiskt och psykiskt våld"
Artikel 19, FN:s konvention om barnets rättigheter
I år är det 20 år sedan FN:s generalförsamling antog konventionen om barnets rättigheter och 30 år sedan Sverige som första land i världen antog en lag som förbjöd våld mot barn. Trots det misshandlas barn fortfarande i Sverige. Därför är huvudtemat för BRIS-rapporten 2009 "våld mot barn".
"I hela mitt liv har pappa slagit mig. Jag har berättat för några vuxna jag känner, men de tror inte på mig."
citat från BRIS stödverksamhet med barn och unga år 2008
Under år 2008 hade BRIS det högsta antalet barnkontakter om fysisk misshandel på fem år. Under året hade BRIS 1 857 stödjande kontakter med barn och unga som blivit misshandlade.
Våldet barnen och ungdomarna utsätts för kan beskrivas som allt från slentrianmässigt vardagsvåld, där de blir slagna med tillhyggen som skärp och käppar, till mer tortyrliknande våld. En del barn berättar om att de blir skakade och slagna tills de tappar medvetandet. Oftast är den en förälder som slår.
Vissa av barnen har berättat om misshandel för andra vuxna, som lärare eller socialförvaltning, utan någon reaktion från vuxenvärlden.
Det fysiska våldet kombineras ofta med psykiskt våld. Barnet kränks verbalt, det får höra att det är värdelöst, att det inte går att tycka om och att det är därför det blir slaget.
"Nu vet jag varför pappa slår mig. För när han är full har han sagt att han inte älskar mig"
citat från BRIS stödverksamhet med barn och unga år 2008
Det är alltid allvarligt när föräldrar slår sina barn. Och det våld som orden kan skapa är ett dold problem som också skadar oändligt mycket. Ord går inte att radera bort. Slag går inte heller att radera bort. Rädslan finns där hela tiden. Orden kan man inte skydda sig mot - det går inte att stänga av öronen och lyssnandet - nedvärderingar och kränkningar, förklararsanningar ur endast ett perspektiv och beskrivningar som - Du är dum i huvudet! är kränkningar av ett barn, ja av en vuxen också.
Bris menar att det är alldeles för få vuxna kring barn.
Så är det. Som lärare får man värna att vi faktiskt har en närvaromöjlighet och att vi under många år har en möjlighet att värna och följa barns utveckling.
Anne-Marie