Ur djupet
Det är en aning spännande att se hur naturen tar överhand.
Man samlar upp det som hamnat på djupet.
Det som inte hör hemma där.
Anne-Marie
Hej där Anne-Marie, meddelare av saker...
Att leta är människans lott i mycket. Och barn ser ju ständigt på tillvaron med letarögon.
Pippi fann sin "spunk" och mänskligheten letar efter planet B.
Du har under de senaste dagarna hittat en himla massa intressanta grunkor värda att nagelfara efter ledtrådar, berättelser, insikter och allehanda samband.
Sakletare: (enligt A.L.)
- En som letar reda på saker vetja!
Hela världen är full av saker, och det behövs verkligen, att någon letar reda på dom.
- Vad då för saker, undrade Annika.
- Å, allt möjligt, sa Pippi, gullklimpar och strutsfjädrar och döa råtter och smällkarameller och små, små muttrar och sånt där.
Det kan var mycket inom leteriet: ordletare, planetletare, frågeletare - motsatsordletare - för att ana det stora penseldragets svindlande kontur och känna en ilning, en kittling djupt genom organismens många varvade lager.
Friktion bejakas ständigt. Friktion öppnar upp och borgar för välventilerade sinnen. Gärna lite korsdrag.
Men orden man letar upp kan vara av olika slag. Ord kan bygga en hel skön värld men även krossa den:
Krigets ord.
Fasans ord.
Hitlers ord.
Idag.
I radion.
För sjuttio år sedan.
Hej Thord,
Så sant, så sant.
Jag blir så glad över dina ord, det du förmedlar till min blogg, jag tror det är många som uppskattar dig. Allt gott, Anne-Marie