Spännande utmaningar kring kreativitet

DN  söndag 16 augusti 2009, en kort liten blänkare i Ekonomidelen; om ledarskap och kreativitet.

Att trigga kreativiteten är rubriken och vi läsare får tre utmaningar, kring vilka jag lägger fram mina egna tankar.



1) Den observanta utmaningen

Jag tänker:
Detta innebär, min tolkning, att man objektivt söker en mening, sanning och ställer sig kritisk till den information man får, eller det faktiska man ingår i. Denna objektivisering skulle jag vilja säga - handlar om att medvetet tänka kring faktiska saker, det vi kanske gör jämt och ständigt. Jag vill se mer av detta tänk genomfört i skolans värld. Detta torde vara en av de kompetenser skolans utbildning ska skapa hos såväl lärare som lärande.

I stort sett tycker jag att det mesta kan vridas och vändas på. Då man antar utmaningen och utrymmet för samspelet med det faktiska så betyder det i princip att man går från omedvetet till medvetet. Därmed är frågan levande och ligger på bordet. Hur ska vi förhålla oss till det här? På vilka sätt kan vi angripa detta problem? Vad är själva antagandet i denna faktatext? Vad är det övergripande syftet med det här? Den här uppgiften? Är det här något som bidrar till vår verksamhet, det vi har som vision?

2) Den medmänskliga utmaningen

Jag tänker: Vi är människor. Som människa ingår och vill vi ingå i sammanhang. Vi behöver omslutas av goda gärningar och goda viljor, det goda helt enkelt. Så enkelt är nu inte det goda, men med övning och praktik kan vi direkt se följderna av handlingar som vill väl, som manar framåt, som ser och vill inkludera och skapa bättre förutsättningar för fler än bara den enda. Som medmänniska har alla ett ansvar. Man kan med några få ord göra en annan människa glad, och med ett enda slag, en blick, en suck förändra förutsättningarna för en människas arbetsdag. Skapa oro och bunden energi kring något som sas i förbigående... och med det klara beskedet att man ringaktar och vill skapa osäkerhet. Varje individ är ansvarig för sina handlingar och de syften handlingarna iscensätter.

I förslaget i DN är den medmänskliga handlingen utan egen vinning och som i sin yttersta osjälviskhet kan se betyda: ge blod, betala någons p-avgift... men det absolut mest verkningsfulla... tänker jag... lägga en hand på en människa, ge ett ord på någons lite för tunga väg... eller försöka vinka åt en liten tant... det finns möjligheter för var och en av oss att anta utmaningen att vara medmänskliga.

3) Worst-case-scenario-utmaningen

Jo, att iscensätta det man är mest rädd för. Nä... det har jag gjort. Det gör mig mer medveten om att jag är så rädd för vissa saker att själva tanken och medvetandet kanske också bidrar till att jag iscensätter detta. Men å andra sidan det man är rädd för är kanske saker och ting som i arbetslivet aldrig äger rum. Trots att man är rädd för att just det ska äga rum. Om man är rädd för det värsta kanhända att man höjer sina skyddande reflexer mot ansiktet och missar att det som sker är någonting helt annat. Jag vet inte om jag håller med om denna kreativa idé om den inte innesluts av mitt förslag om det bästa scenariot. Det bästa scenariot är ju en vision. Och vi behöver visioner. Inte en vision utan flera och i flera olika led och steg. Min överordnade vision kan betyda att jag genererar visioner på olika nivåer hos andra.

Dessa tre kan trigga kreativa tankebanor och skapa innovation. Men likafullt tror jag på kreativiteten i mitt lilla bidrag

4) Best-Case-Scenariot-utmaningen

Vi talar alldeles för lite om framgångarna och den kreativitet som tar oss dit. Det är minst lika stor utmaning att tänka hur, vad, varför, vem, när, kring, om för den framgång man vill skapa. Dessutom är det en framgångstanke att inkludera festen, gensvaret, firandet av såväl framgångar som motgångar. Att fira att man faktiskt vågat hoppet men inte riktigt lyckats är en slags medvetenhet om hur svårt det kan vara att göra om men hur värdefullt det är att pröva saker och ting igen, fast med en annan vinkling. Motgångar är utmaningar. Medgångar är likaså. Dessvärre ser vi olika på dem. Vi sätter oftast ord på våra motgångar, mer sällan på våra medgångar. Så tänker jag.

Anne-Marie,

som helst ser att frågan kring kreativitet ständigt är just en fråga..


Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej.



Jag har sett de där utmaningarna du skriver om i en bok som heter kreativa utmaningar. jag är själv fritidspedagog och har tagit till mig flera av utmaningarna i boken och tänkte använda dem tillsammans med barnen under hösten. jätterolig idé!

2009-08-18 @ 18:00:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback