Ser man med eller ser man på
Att se på - kan vara bra för att bilda en slags överblick.
Men att se på ett barn är inte vad barnet önskar sig. Barnet vill att man ska se tillsammans. Barnet vill inte vara ett centrum, ett fokus. Barnet vill vara med i det som är runtomkring och dela det som alla andra delar. I centrum blir det ensamt. Det ensamma är det där att vara någon annans fokus och uppdrag. Barn säger ofta till hur de vill ha det.
Ofta säger de glatt:
- Titta!
Då vill barn just det. Att vi är aktiva och ser. Det betyder inte att vi ska säga:
- Åh så duktig du är!
utan
att vi ska titta med och ingå i gemenskapen.
Vi ska inte värdera och etikettera då barnet säger:
- Titta!
Då förlorar barnet sin inbjudan och sin delaktighet.
Anne-Marie
Men att se på ett barn är inte vad barnet önskar sig. Barnet vill att man ska se tillsammans. Barnet vill inte vara ett centrum, ett fokus. Barnet vill vara med i det som är runtomkring och dela det som alla andra delar. I centrum blir det ensamt. Det ensamma är det där att vara någon annans fokus och uppdrag. Barn säger ofta till hur de vill ha det.
Ofta säger de glatt:
- Titta!
Då vill barn just det. Att vi är aktiva och ser. Det betyder inte att vi ska säga:
- Åh så duktig du är!
utan
att vi ska titta med och ingå i gemenskapen.
Vi ska inte värdera och etikettera då barnet säger:
- Titta!
Då förlorar barnet sin inbjudan och sin delaktighet.
Anne-Marie
Kommentarer
Postat av: Fia
Så sant! Jag tycker ofta att barn som ständigt får all uppmärksamhet riktad mot sig kan bli rastlösa och stressade. De är ju mer objekt än delaktiga i en gemenskap. Delaktighet är mer tillfredsställande.
Postat av: Anonym
Fia,
Det är som att stå på en livscen, jag tror inte det är riktigt hälsosamt. Jag tänker att barn så gärna vill vara bland oss alla, och göra saker ihop, med och oss och vi är nog viktiga ord i samspelet med barn. Anne-marie
Trackback