VACKRA TOMRUM eller RÄTTEN ATT HA GLUGG



-
Le inte, du har ju inga tänder, sa min första skolfotograf då jag var sju år och nygluggad i munnen.
Min mamma hade tydligen blivit arg och sagt att en sjuåring är ju stolt över sina tappade tänder och borde gladeligen få visa upp att man inga tänder har. Min äldre bror berättade hur man talat därhemma om det här fotografiet. Nu ser jag ledsen ut (och har all anledning att vara det) men jag vet att jag faktiskt log lite blygt mot fotografen och hur rädd jag blev då han bad mig knipa. Jag är bara sju. Och återigen. Min pappa dog tre veckor tidigare. Jag skulle värna om det där lilla leendet och inte släcka ut allt liv i ansiktet på grund av några vackra tomrum i en sjuårings mun.

Anne-Marie

Kommentarer
Postat av: jos

Det är förståss väldigt sorgligt det där fotot. Jag minns mitt eget första skolfoto. Skräcken som speglas i mina ögon och det i mitt fall onaturligt påtvingade leendet, som en chimpans i panik.

2009-04-21 @ 22:20:03
Postat av: Mats

Jag tänker att fotograferingen är ungefär som ett travesterat polisförhör i en amerikansk film:

- You´ve got he right to remain angry. All you smile can and will be used against you!



Kanske försökte fotografen skydda dig från ett leende som inte bar?

Postat av: LenaA

Jag tänker: Inte tänkte fotografen alls! En dummer, det var vad han var. Han gjorde fel, kanske skulle han ha fotograferat mystackar eller något sånt. Ska man fotografera barn, särskilt i en sådan konstlad form, så måste man vara extremt lyhörd och SNÄLL.



Ett leende utan tänder är väl fint som det är. "Gluggen" kallade pappa mig rätt länge och jag tror inte att någon skulle komma på tanken att den inte kunde visas på ett fotografi. Men tiden förändras, ibland till det bättre. Tack och lov.

Det var tiden som påverkade skolfotoutseendet Anne-marie, visst var det väl så?



2009-04-22 @ 05:57:43
Postat av: Anonym

Ärligt talat - LenaA - så är jag inte säker på att det har förändrats så mycket - det är en industri kring skolfotograferingen - ungarna är så pirriga i magen då de ska fotograferas, kammar håret, har på sig fina kläder, putsar till sig och så går det så fort där hos fotografen. Löpande band. Jag har träffat några få skolfotografer som varit mycket, mycket sympatiska, men andra som inte tagit barnen på allvar. Men oavsett så gör ungarna allt för att le och se fina ut på sina fotografier.

Men LenaA jag gillar att du faktiskt hoppas på att tiden har förändrats. Det har den - men synen kan vara densamma - och nu påverkas den av den effektivitet som kallas ekonomi. Jag blir glad då fotografen har glimten i ögat och gillar läget.

Anne-Marie

2009-04-22 @ 06:11:06
Postat av: majvor

Jag tycker bilden i sig är mycket fin och levande, en bild av verkligheten sådan den nu är.

2009-04-22 @ 09:15:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback