TIDLÖS SYN PÅ BARN
Två små barn ur mitt familjealbum. Välklädda och uppställda. Avporträtterade hos fotografen. Det var inte en vanlig sak att bli fotograferad. Det var en ovanlig sak. Säkerligen hade man instruerat om allvaret och fotografen hade med myndig stämma uttryckt sin pondus innan han försvunnit under den svarta duken och tryckt av den lilla avtryckarblåsan och förevigat detta. Allt detta syns i barnen. Och det gäller i alla tider. För mycket konstruktion, för mycket på de vuxnas villkor, för tillrättavisande - syns i avsaknad av glimten i ögonen, skrattet i mungipan och den rörelse som spritter till i lekande ungar.
Jag kopplar mina fotografier av de dystra ungarna till ett mål (uppställt av vuxna) för en av dagens ungar i vår tid:
VARA MED I EN GEMENSAM STYRD LEK HELA TIDEN TILLS DEN TAR SLUT OCH INTE STÖRA UNDER TIDEN.
Anne-Marie
Jag kopplar mina fotografier av de dystra ungarna till ett mål (uppställt av vuxna) för en av dagens ungar i vår tid:
VARA MED I EN GEMENSAM STYRD LEK HELA TIDEN TILLS DEN TAR SLUT OCH INTE STÖRA UNDER TIDEN.
Anne-Marie
Kommentarer
Postat av: Mats
Hu, ett sånt obehagligt mål!
Frågan är vad som ligger i det lilla ordet "styrd"? Går det att tänka sig en lek utan styrning (samspel)?
Trackback