STOLAR FÖR ENSAMHET FINNS DET GOTT OM
Thoreaux mening; En stol för ensamhet, två stolar för samtal, tre stolar för sällskap - har jag som en inre skriven rad. Jag funderar ständigt på de orden och vad de gör med mig, när jag har det bra i tvåsamhet, trivs i sällskap och då jag är ensam.
En stol för ensamhet är många olika stolar och vid olika tillfällen. Ibland är det fina och bra stolar, med ordentlig sittyta, vänliga omslutande armstöd och en härlig rygg att vila sig mot. Ibland är en stol för ensamhet en stol där det är tre ben, varav ett är illa ditskruvat, det känns som man ska falla vilken sekund som helst, stolen gör ont att sitta på, färgen flagnar och redan då man satt sig ned så vill man resa sig upp. En stol för ensamhet kan också vara väldigt isolerad stol i ett större sällskap, alltså inneslutas i tre stolar för sällskap men inte ingå, eller kännas ensam då man är två som samtalar och samtalet inte är vänligt och omslutande, då är två stolar genast en ensam stol bredvid en annan ensam stol. Ensamma stolar finns det gott om.
Jag är ensam. Det är inget farligt ord idag. Idag är ensam ett vackert ord som gör mig nyfiken. Jag går ut i min värld med min ensamhet i tryggt förvar. Jag vandrar Stockholms vatten runt, spankulerar omkring med min kamera, tittar noggrant på detaljer och tänker: att jag någonstans i allt sammans kommer att hitta en stol att slå mig ned i. Jag finner stolen längs med en strandpromenad. Jag skrattar. En stol för ensamhet? Knappast. Det växer så det knakar i den ensamheten. Jag ställer mig ensam intill. Det gäller att vakta väl - viss ensamhet ska inte brytas ned. Den ska må som stolen här. Växa sig stark.
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback