BARN för TJUGO ÅR SEDAN
Min son var på upptäcksfärd. Han var alltid på upptäcksfärd. Då min son såg något som väckte hans nyfikenhet gapade han som om han kunde ta in allt med detsamma. Det fina med min son var att han lärde mig så mycket. Han lärde mig att då han blev nyfiken över något så återknöt han alltid med sin blick mot mig. Det var som om jag kunde tolka hans värld eller genom mitt gensvar och mitt åt-samma-titta-vara-nyfiken-på-tolka-farligt-ofarligt-blick stöttade honom i hans fortsattvandring ut i kunskapssökandet.
Anne-Marie
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback