SKOLPOLITIKEN vs SKOLMÄNNISKAN



Jag tycker det är svårt med skolpolitik. Jag tycker om det som verkar gott för oss som är där i skolan. Jag tummar inte på mina elevers rättigheter att få utveckla sina kunskaper, bli sedda och lära sig att en människa intill har känslor, funderingar och tankar som kan skilja sig helt från det man själv tycker. Jag är noggrann med att följa mina elevers lärande utveckling och vill att de själva ska se den.  Jag funderar mycket på hur vi i skolan ska handskas med elevers behov, de djupt grundläggande behov som handlar om att bli sedd, om att få uppleva vuxenvärlden i oss vuxna och att få utbilda sig för de krav som framtiden ställer på dem, ja oss, och det redan idag.

Jag är ingen politisk person, jag är en skolmänniska mitt i skolan, bland elever och kollegor, jag lyssnar och tänker, ser och förvaltar. De flesta år i skolan har handlat om, för min del, att försvara skolan. Jag har upplevt att jag har behövt försvara den.

Jag är visionär. Det gör mig till en toka ibland, en klok person andra gånger, en försvarare och en stigfinnare. Ibland en vilsepromenerare. Jag har rätt ibland, fel andra gånger, men  jag vill pröva för att hitta nya vägar och kanske andra vägar. Jag vill utveckla mitt ledarskap, min lärarroll och jag vill pröva hur långt jag kan utveckla undervisning och utmana mina elever i lärande. Jag vill framja samspel, samspel mellan elever och mellan lärare. Jag ser lärande i det globala sammanhanget och för den framtiden som inte alls är så framtida.

Det var nog först då jag besökte skolorna i Nya Zeeland som jag förstod var läraryrket innebar. Där talar man om lärarens rätt att undervisa - och elevens rätt att lära.  En fråga som dagligen diskuterades på den skola jag fick min utbildning. Det är kring den frågan skolan diskuteras. Lärarens måste förvalta sitt  ledarskap,  ett tydligt sådant,  läraren ska modella sin undervisning, och eleverna ska få lära sig  utifrån en tydlig modell, där läraren åskådliggör mål och vägar att gå för att nå mål, strategier för lärande, och har ett tydligt fokus för undervisningen, men där elevens lärande rättigheter handlar om att få pröva och samspela med stoff, klasskamrater och lärare. Lärande är mångfaldigt i ett klassrum. Jag vill gärna fortsätta att tänka i form av rättigheter i skolan, lärarens rätt och elevens rätt. Arbetet i varje klassrum ska verka för ömsesidigheten så att rdessa ättigheter kan kan bli just rättigheter, med ansvar och skyldigheter ... jag vill undervisa, och mina elever är där för att lära sig, få uppleva skillnader. Det är inte något gammeldags ledarskap jag beskriver utan ett nytt, en mer medveten lärarrolll.  Det är att utveckla lärarens roll som modell, undervisningens innehåll, och elevernas prövande och lärande.

Det handlar om den lärande omsorg om vilken varje individ, elev, ska omslutas i skolan. Skolan ska betyda skillnad.

Det är barnet, ungdomen och individens utveckling det handlar om, för att läraren ska förvalta sin rätt måste läraren också utveckla sin undervisning och anpassa den till de föränderliga kravsom ställs i förväntade framtida kunskaper och kompetenser. Den största faran är den som Bill Gates talade om i Seattle, den om elevens motivation eller bristande motivation. Vi måste få med oss alla elever. Vi har ett gigantiskt arbete att göra inom skolan. Det är i sig en utmaning. De elever som går i skolan har bara en enda chans i sin skolvärld. Den chansen ska ingen behöva förlora. Skolan är i sig en utvecklingsplats, och som den, en utmaning att verka i.

Så ser jag det.

Anne-Marie,

som minns att jag under min lärarutbildning fick skriva mitt första arbete kring lärarrollen, och hur jag trodde och tänkte om den innan jag klev ut i mitt framtida yrke... jag skrev då - att jag vill alltid vara mitt i... där eleverna är.  Ord som fortfarande är giltiga i mitt fall.
Det kanske är värdefullt att skriva ett litet CV till sig själv då och då, för att få skapa kontur kring professionen.



Kommentarer
Postat av: Mats

Jag tvekar lite inför uttrycket "rätt att undervisa"?



Vem ger läraren den rätten? Är det ett statligt uppdrag som materialiseras i handling enligt vissa regler - eller ligger rätten på ett djupare existentiellt mänskligt plan.



Jag har som lärare rätt att försöka få förklara...



Har barnen rätt att be läraren vara tyst? Finns läraren då han väljer att inte undervisa? Eller är allt kopplat till den där "rollen", som de flesta av oss menar är ganska begränsande och obekväm?



Jag ser utmaningen och jag gillar självförtroendet - men går det att undvika en viss förmäten het när det gäller den egna betydelsen? Kanske vi behöver den...



Ha det bra!

Postat av: Anonym

Det handlar väl om ömsesidigheten... läraren har inte per automatik någon rättighet... men hur förvaltar man läraruppdraget... en förvaltande rättighet kanske man kunde säga... jag är väldigt trött på det mesta runt skolan just nu, vill återgå till det som sker i ett klassrum. Jag passar inte in i den stora skolvärlden och det politiska. Jag värnar mitt yrke och ungarnas utveckling. Ja, elever har faktiskt en rättighet att be läraren vara tyst, för om läraren inte talar på ett värdigt sätt så är väl den rätten befogad tycker jag. Rättigheter är ett stort ord, det handlar om att skapa fokus och lärande. Egentligen utvecklas detta i sammanhang där alla aktörer finns tillsammans. Med en gammal lärarsyn passar orden kanske inte riktigt ihop med det jag menar. Det är bra att du problematiserar. Jag välkomnar det. Du frågar på ett respektfullt sätt. Men jag tänker - om du står i en föreläsande situation och ingen skapar möjligheter för dig att tala och berätta så har du ju inga rättigheter alls, frågan är då hur du ska skapa bättre förutsättningar för återfå dina rättigheter... för dina rättigheter korresponderar med de lyssnandes rättigheter.



Rättigheter förpliktigar kanske? Det handlar väl om ansvar också. Det är också så att vi är människor, jag ser dig, du ser mig. Och det är en relation som man ska förvalta i ett klassrum. Anne-Marie

2008-09-02 @ 22:27:08
Postat av: asapasa

Återigen tack Anne-Marie! Tack även Mats!

Det är just dessa diskussioner som ger just mig så mycket.

Har just pratat med en mycket bra förälder där vi enas om rätten för eleven att visa vad den vill. Vi båda var väldigt enad på den punkten. Eleven hör och ser trots visat ointresse. Jag skulle vilja förmedla detta till mina kollegor och få de att förstå att elever har rätt att se ointresserad ut. Det är lärarens uppgift att se eleven och inte tvärt om.

2008-09-03 @ 18:13:27
URL: http://www.asapasa.wordpress.com
Postat av: Anonym

Hej - tack för ditt gensvar. Eleverna måste också få gensvar på sin vilja. De vill en massa och om vi ser vad de vill så handlar det ofta om samma saker som vi lärare vill. SÅ fort mina elever yppar - får jag... så anar jag ett självständigt ansvarstagande och en vilja att lära? Och jag har bara ett svar - Självklart! Hur gick det efter vårt samtal... blev du något klokare? Ring igen om du vill konsultera och reflektera med mig? Välkommen. A-M

2008-09-03 @ 18:18:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback