MÖRKERSEENDE



Att äga ett mörkerseende, det är nog att gå seende genom vardaglighetens mörker och den verkliga nattens mörker. När jag stannar till vid mitt hus, hälsar jag på den sorgsna skyltdockan som blickar ut från affärens skyltfönster. Hon lutar sitt huvud mot fönstret och för att fånga hennes sinnesstämning måste jag ställa mig på knä, som om jag tillber henne. Det gör jag inte, jag tar ett fotografi. Ett fotografi fyllt av ömhet. Det är fest i närheten. Musiken, skratten och dansen hörs ut mot gatan. Jag vandrar fram i natten och tänker. Skyltdockan är ensam. Jag är också ensam. Jag har lämnat en fest. Den bär jag med mig. Det gemensamma har jag bakom mig. Morgondagen är morgondagen.

Anne-Marie

Kommentarer
Postat av: Jesús J.

En elegant och trist docka, men inte övrgiven tycker jag. Ha en vacker söndag.

Med vänliga hälsningar, Jesús

2008-10-19 @ 07:45:18
Postat av: Anonym

Hej Jesus,

Den här dockan ser jag varje dag. Hon påverkar mig. Jag bryr mig om henne. Sådan är jag. Men hennes uttryck och gestalt förändras med ljuset, med de som ser henne, och förstås min egen sinnesstämning. Hennes panna lutar sig mot skyltfönstrets glas och hon sitter ned... ja, hon väcker min medkänsla. Trots att hon bara är en docka. A-M

2008-10-19 @ 09:07:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback