VERBAL ABUSE



Mötte ett nytt begrepp, men inte ett nytt fenomen, idag.
Trots att det är muntligt så talas det oändligt lite om detta.
De verbala övergreppen mot barn.

Det är vuxenspråket som kommer ovanifrån och syftar till att värdera, bedöma och justera handlingar som barn utför.
Det är lydnadens språk. Vi kanske kallar det tillrättavisningar men då barn hör och upplever dem säger de att - vuxna skäller. Det upplevs som skäll och då är det skäll.

Detta att skälla ut.
Hur känner vi oss själva inför en utskällning? Vi vuxna?
Kan vara värdefullt att ta sig själv i örat - och lyssna hur och vad vi säger till våra barn.
Såväl därhemma som i klassrummet!

Anne-Marie

Kommentarer
Postat av: thord wiman

Fruktansvärt!!



Ditt inlägg berör mig illa! Inga fler ord behövs! Men mina utanför skolvärldenord skriver jag ändå. Vuxna - lärare eller inte, som missbrukar sin vuxenhet verbalt är många gånger värre i sinnet hos ett barn än en örfil - åtminstone kvarstannar den verbala mobbningen i känsla och minne längre tid kanske livet ut och är hämmande för självförtroende och självkänsla.

BRA du belyser absolut tabu.

Men var är kommentarerna.

Tårarna från teddybjörnen Fredrikssson - jodå, dom finns kvar någonstans innerst ännu otårkade.



Verbal abuse - rent totalt vidrigt!

2008-05-29 @ 23:00:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback