NÄR JAG VAR ÅTTA ÅR...
Då jag var åtta- kanske lite närmare nio - skrev jag en liten framtidsvision i skolan. Den handlade om vad jag skulle bli någon gång i livet. Jag var ofta på min mammas jobb. Jag vet, VET, att jag ville ha de där knapparna hon hade på sitt skrivbord - den som reglerade lysknapparna utanför hennes dörr. Kom in, vänta, upptagen. Jag ville jobba där hon jobbade - och skälet till det var kanske det jag skrev - men fascinationen var att kunna trycka på de där knapparna. Idag skulle jag inte vilja ha knapparna, utan hellre uppdraget att skapa förutsättningar för människor att verkligen få ingå i samhället.
Anne-Marie,
som tänker att när man ritar något försöker man också säga något. Bildspråket är väsentligt viktigare tror jag ibland. Åskådliggör något. Texten kan vara en del också, men bär nog inte på samma sätt in i barnets verklighet. Uttrycken är enklare om man får rita.
Kommentarer
Trackback