ÖSTERSJÖN 1/6 DÖD
Flög nyss över.
Flög nyss över hav och hav.
Utsiktsplats från ett flygplansfönster .
Att flyga över är att känna litenhet
och uppleva världen som större.
Se havens enorma yta,
se bergstopparnas riktningar uppåt.
Se snön och glaciärerna.
Se förutsättningarna, åkermarkerna, meanderfloderna.
Se skogarna, sjöarna och vid närmare markkontakt
en fotbollsplan.
Flyga över bilarna, ringlande vägarna.
Bländas av städerna som lyser
heta - jordklotens alla metropoler.
Inser att jag som far över inte är en god resenär.
Måste se över.
Se över vad jag själv kan göra.
Såg Östersjön.
Såg algernas erövringar.
Mikroskopiska partiklar i förening
skapade gigantiska landområden.
Bedrägliga. Dödliga.
Jag flög nyss över.
Jag blev allvarlig och rädd.
Vart är vi på väg?
Vart?
Anne-Marie,
som vill panikbromsa!
och länkar till källorna:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=796675
Ja vem blir inte rädd - men all kunskap som behövs finns på bordet sedan åratal för att åtgärda missförhållandena i Östersjön - främst övergödningens problematik som resulterar i eskalerande bottendöd.
Denna bottendöd uppmärksammades första gången redan på 50-talet!
Sverige är ett föregångsland vad det gäller utbyggnad och nyuppförande av reningsverk för att begränsa utsläpp av gödande kväve och fosfor till havet men det räcker inte på långa vägar - alla länder runt Östersjön måste ansvarsfullt dra sitt strå.
Internationellt samarbete verkar trögt och krångligt - kanske också prestigeladdat. Skriva konventioner är nog bra men radikal handlingskraft är bättre.
Så lätt vi bedåras av yta och soligt glitter glömmer bort djupet därunder. Tänk om det vore möjligt att omvandla och kanalisera all den energi som ett fotbollsEM alstrar till tankar och handlingskraft för Östersjön. Tänk om det gick.
En hälsning från en havskramande thord.