VERBAL ABUSE - så farligt

Jag har tidigare skrivit om de språkliga överfallen och uttalandeslagen.
Jag ser allvarligt på sagda, uttalde ord som tränger in någon i ett hörn, försätter en annan människa i ett språkligt vacuum där tystnaden och sväljandet, ordförråd och egenkänsla kapslas in till ingenting. Orden bärs kroppsligen, men utan blåmärken eller rivsår.

Jag läser just nu Daniel Goleman - Känslan Intelligens (1995) - och finner några ord som kan vara tänkvärda att fundera på

DETTA ENDA ORD FICK MIG ATT KÄNNA MIG SOM OM JAG BLIVIT ÖVERFALLEN FRAMFÖR MIN EGEN YTTERDÖRR.

Jag har sett barn som krumpit ihop inför ord som slungats emot dem med sådan kraft, och där ingenting har kunnat skydda eller skona. Det går sedan inte att reparera. Det går inte att göra om. Det går inte att säga nytt och försöka lappa över. Det är som om orden sätts upp på en inre anslagstavla - Nota bene!
Med vilken rätt undrar jag?
Med vilken rätt?

Anne-Marie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback