VA - FÅR MAN LEDIG DÅ MAN FYLLER 50
Va - ledigt när man fyller femtio?
Kotym inom vissa företag hörde jag.
Är det en sådan stor grej?
Jag försöker hålla mig stadigt på den realistiska sidan av det hela.
Fortfarande 49... en dag senare, jag har en vänjesträcka, är jag över på andra sidan femtiostrecket.
Så farligt är väl inte det.
Winston Churchill sa - Om du är i helvetet fortsätt gå.
Det gäller för paradiset också. Men där får man väl hoppa, dansa och skratta, skrutta omkring som man vill.
Det kanske blir mer av det när man kommit upp sig i åldern.
Så ungefär.
Alla ord här ovan kan ses som besvärjelser.
Anne-Marie
Vilken stor gåva att få leva i femtio år.Att fått leva i mot o. medgång,precis såsom livet ska vara.Det är nå't stort att fira. Om än bara i en liten liten vänskapskrets... tillåta sej njuta...längst in i det innersta.Vet du vad...? Med erfarenheter av livets aviga och räta sidor samt alla dess kringelikrokar...då skall du,den dag du fyller femtio, vara ledig,om du har den möjligheten.Fira att du faktiskt står på LIVETS TOPP där du förhoppningsvis skall befinna dej i måååååånga år till! M.v.h.och ett stort välkomnande in till den gyllene medelåldern!
Visst är femtio år att fylla något stort och ändå bara en helt vanlig dag som alla andra - fast ändå inte.
Många säger att man befinner sig på livets höjdpunkt och det beror nog på den välkända tavlan med alla trappstegen.
När jag fyllde femtio fick jag en sådan fast den var vänd tvärtom. En lång trappa rakt ner mot femtio och sedan bar det iväg uppåt igen. Den tycker jag mycket om - det är ju tur att vägen vänder uppåt.
Se framåt och kom ihåg att fånga dagen, som är idag.
Jag har tänkt att det är ingen stor sak men nu när det närmar sig så tänker jag att jag inte kan axla manteln, att jag inte är så duglig och klok som mina förutfattade tankar säger att 50åringar är. Visst är det löjligt. Jag kan liksom inte begripa att de unga på mitt jobb frågar mig om råd. Att jag är den som vet och kan. Fast det är jag ju, och det gör jag ju. Vet och kan alltså. Gör det inte så krångligt säger min man och det har han faktiskt rätt i.
Jag undrar varför man inte ser sina stavfel förrän man skickat kommentaren och det är försent att göra något åt dem. Det har absolut ingenting med att fylla 50 att göra. Men ändå.
Men ni är väl för söta, Mie, Betty (välkommen hit) och
Kersti... Nej det är ingen stor sak att fylla femtio. Men man stannar upp en liten stund. Tittar bakåt, ser framåt. Men inte står man och stampar. Stavfel... skratta åt dem. Var klok för de unga. Men inte så klok att de försvinner utom synhåll. Anne-Marie