TRASIGA GLASÖGON

image2088

- Kan du vara smakråd... mina glasögon är trasiga, behöver omedelbart nya... ser ingenting... jo om jag blundar med ena ögat ser jag lite...

- Okidoki, svarade jag.

Jag blir hämtad med bil... och vips... står jag bland en uppsjö med glasögonbågar... och inser att mina egna glasögon är fullkomligt intakt, men just där ser jag ingenting, de behöver rengöras... tvättas och putsas... just detta älskar jag med Optiker... jag får detta gjort innan jag blir den där kritiske granskaren av glasögonbågar. Inser också att allt faller på mitt tyckande och tänkande. Jag är kritisk in i minsta detalj. Skärper mina ögon för detaljer.

- På dem! På med dem menar jag! och ger min bästa vän de finaste bågar jag kan finna.
Sedan är jag ensam domare och värdemätare:
- Nej, för tantig...
- Nej, för ungdomlig...
- Nej, för gröööööön...
- Nej för fyrkantig...
- Nej... små och för stora...
- Nej...för för för ... saknar ord för ... tja de där är rent av fula.

Jag hittar slutligen några som min vän klär i. De är nästan för perfekta. Alldeles så där som skapta för henne. Hon klär i dem. De klär i henne. Klart! Taget! Då var det där med glaset. Syntestet? När var detta gjort? Ja ni vet alla frågor om ...

- Hur är det med synen... frågar Optikern
- Tja, jag ser nästan ingenting... svarar min vän... du, säger hon och pekar ungefär på optikern, du är som en skugga...

Då tänker jag... men åkte inte vi bil hit. Satt inte jag alldeles nyss i hennes bil? Frågade hon inte lite väl mycket om vägar och gator som borde vara alldeles bekanta för henne?

På väg hem körde hon igen.
Nu var det mörkt.
Det gnagde i mig. Hon ser ju ingenting. Vad gör jag i hennes bil? Dessutom mörknade det, eller för att vara sannenlig, det var kolsvart ute...

- Du, hur har du det med mörkerseendet?
frågar jag utan att darra på rösten.
- Jo tack, obefintligt, svarade hon.

Jag var hennes passagerare. Jag var nästan hemma. Först utanför bilen gapskrattade jag. Så där underbart ljuvligt skratt av det förlösande slaget.
Jag var hemma. Räddad.

Anne-Marie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback