SANNINGAR OM ANNE-MARIE KÖRLING
Fick en utmaning av Monika Ringborg
http://monikaringborg.wordpress.com/2008/01/20/sanningen-om-monika-ringborg/
att skriva sju sanningar om mig själv.
Jag antar utmaningen för jag tyckte om det Monika hade skrivit i sin blogg.
F ö r s t a s a n n i n g e n :
Jag är jag. Fullt ut.
Detta kommer med åren.
Insikten om att vara ett jag.
Jag utgår numera från detta jag.
A n d r a s a n n i n g e n :
Jag kan inte hindras från att göra.
Jag gör. Hinder för görandet kan inte hindra själva görandet.
Jag gör. Skriver. Hoppar. Dansar. Skrattar. Pratar. Samtalar. Ritar.
Fotograferar. Jag har en gräns för mitt görande - det får inte skada
någon annan.
T r e d j e s a n n i n g e n :
Jag är undersökande. Jag vet inte någonting. Men jag undersöker mycket.
Ingenting kan undslippa en fråga. En fråga är egentligen en nyfiken första mötesplats.
För lärande. För människan. För platsen att vara på och i. Frågan behöver inte ställas.
Man kan leva sin fråga.
F j ä r d e s a n n i n g e n :
Jag har levt länge. Men jag försöker inte det låta hindra mig från att se nytt. Jag är i den bemärkelsen väldigt ung.
F e m t e s a n n i n g e n :
Jag tycker om mycket. Mycket av det jag tycker om handlar om smått och lite. Så jag tycker om mycket av lite.
S j ä t t e s a n n i n g e n :
Jag tror att alla människor har en berättelse att berätta. Jag tror på människan. Jag är inte naiv. Ser brister men tror på viljan. Viljan överträffar modet. Modet och viljan att vara människa.
S j u n d e s a n n i n g e n :
Jag är inte mina ord. Mina ord är sprungna ur mig. De är en del av mig. Men långt ifrån helheten. Här syns en del av mig. Resten är privat.
Jag utmanar vidare... alla och envar som vill. Om ni vill bli utmanade så länkar ni in mig någonstans... men det är absolut inte nödvändigt.
http://monikaringborg.wordpress.com/2008/01/20/sanningen-om-monika-ringborg/
att skriva sju sanningar om mig själv.
Jag antar utmaningen för jag tyckte om det Monika hade skrivit i sin blogg.
F ö r s t a s a n n i n g e n :
Jag är jag. Fullt ut.
Detta kommer med åren.
Insikten om att vara ett jag.
Jag utgår numera från detta jag.
A n d r a s a n n i n g e n :
Jag kan inte hindras från att göra.
Jag gör. Hinder för görandet kan inte hindra själva görandet.
Jag gör. Skriver. Hoppar. Dansar. Skrattar. Pratar. Samtalar. Ritar.
Fotograferar. Jag har en gräns för mitt görande - det får inte skada
någon annan.
T r e d j e s a n n i n g e n :
Jag är undersökande. Jag vet inte någonting. Men jag undersöker mycket.
Ingenting kan undslippa en fråga. En fråga är egentligen en nyfiken första mötesplats.
För lärande. För människan. För platsen att vara på och i. Frågan behöver inte ställas.
Man kan leva sin fråga.
F j ä r d e s a n n i n g e n :
Jag har levt länge. Men jag försöker inte det låta hindra mig från att se nytt. Jag är i den bemärkelsen väldigt ung.
F e m t e s a n n i n g e n :
Jag tycker om mycket. Mycket av det jag tycker om handlar om smått och lite. Så jag tycker om mycket av lite.
S j ä t t e s a n n i n g e n :
Jag tror att alla människor har en berättelse att berätta. Jag tror på människan. Jag är inte naiv. Ser brister men tror på viljan. Viljan överträffar modet. Modet och viljan att vara människa.
S j u n d e s a n n i n g e n :
Jag är inte mina ord. Mina ord är sprungna ur mig. De är en del av mig. Men långt ifrån helheten. Här syns en del av mig. Resten är privat.
Jag utmanar vidare... alla och envar som vill. Om ni vill bli utmanade så länkar ni in mig någonstans... men det är absolut inte nödvändigt.
Kommentarer
Postat av: Ann
Ja men det här var ju roligt så det måste jag ju göra!
Postat av: Monika Ringborg
Den sjunde sanningen är ju fantastiskt fin ... Tack för att du antog utmaningen.
Postat av: Mats Olsson
wow!
Jag gillar också sjuan och slås av hur lätt det är att man blir sina ord. Särskilt i akademien tycks det vara samma sak.Därför ärdet lätt att såra varan dra här - där orden är viktigare än människorna.
Låt oss erövra lättsinnet i förhållande tkill språket.
Tack för att vi får läsa!
Trackback