I VERKLIGHETEN



Idag har jag gått omkring och funderat.

Så väldigt ensamt och tomt det är i alla affärer. Folk handlar och handlar, drar i tröjor, har med sig barn som gråter efter mammor och pappor - jag blev sorgsen mitt i allt sammans. En del är också så ensamma där de går. Jag vet att jag är en känslig person - kan ömma om det mesta. Men när ensamheten lyser i människors ansikten och kassaapparaterna plingar in sina summor - och den där nya tröjan genast är gammal - då blir jag ledsen. Jag skyndar mig ut ur affärerna men hinner säga HELLO till en av de där kämpande tanterna som inte ser ut att ha så mycket att röra sig med eller rörlighet över huvudtaget.

Jag slog mig ned med en kopp kaffe i ett av de där trängselfiken. Beställde det jag skulle ha - cafe tall - då kassörskan plötsligt bryter sedvanlighetens artighet med:

- Hur är din dag idag - jag menar hur är det i verkligheten?

Anne-Marie

Kommentarer
Postat av: Fia

Ja, ibland gör det ont i hjärtat på mig när jag ser hur vissa människor är alldeles ensamma mitt i vimlet. Man kan se det på att de har ett annat sätt att röra sig eller ett annat tempo, så att de liksom hamnar i ett parallellt universum. Då värmer nog en oväntad vänlighet, tror jag.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback