SVENSKLÄRARE I VÄRLDEN



Idag har jag föreläst, Myndigheten för skolutveckling, för lärare som undervisar i svenska vid olika platser därute i världen. Jag går till en föreläsning där jag känner ansvar och pirr för uppdraget. Jag delar föreläsningstid med den mycket sympatiske författaren Jonas Hassen Khemiri, och jag önskar så att jag kunde lyssna till honom, men istället delar vi 50/50 på gruppen lärare. Jag får en mycket fin presentation av uppdragsgivaren och tar till orda... under det att jag själv vill ställa frågor:

- hur är det där ute i världen?
- snälla berätta hur det är   i Tunis, New York och alla länder som ni lärare representerar?
- hur går det för svenska språket?
- hur ser undervisningen ut där ni är?
- hur rustar länder för skolorna?

men inget av det hinner jag med. Dessa utlandsplacerade lärare har så stor kompetens om skolvärlden. Jag stannar kvar efter min föreläsning, bland lärare och utbildare, och njuter av de packade väskorna, farvälen mellan lärare, arrangörens omvårdnad och tänker... jag vill resa ... ut... i den värld där mina kollegor är... stämningen är så god där vi träffas och världen tycks med ens så liten, nästan greppbar. Vänlig rentav.

Anne-Marie

Kommentarer
Postat av: Susanne

Tänk, en gång i tiden var jag en av dessa som också fick njuta av svenska föreläsningar på semestern i Sverige. En gång i början på 1990-talet - för länge sedan, känns det som. Vilken källa till utbyte och inspiration det var på den tiden. Då var man ganska ensam i sitt land (för mig Italien), nästan helt utan kollegor. Vad roligt att dessa sammankomster fortsätter!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback