SKRIFTLIGA OMDÖMEN KAP 1
Detta om skriftliga omdömen. Skolan är skyldig att genomföra dessa från årskurs ett, i samtliga ämnen, av samtliga undervisande lärare. Beslutet togs den 15 juli 2008. Uppdraget är oss givet. Vi lärare kan säga vad vi vill om skriftliga omdömen, men oavsett vad vi tycker, är vi utförare. Vi skall göra det som vi har i uppdrag att göra.
Det som skrämmer mig med dessa omdömen är att de kan se olika ut beroende på vilken skola man går i. Det är upp till rektorn att besluta om de 1) ska vara skriftliga omdömen, 2) om det ska vara skriftliga omdömen som är betygsliknande eller 3) om det ska vara betyg. Så långt rektorn uppdrag. För oss utförare handlar det då om att kunna förstå skillnaden mellan ett skriftligt omdöme, ett betygsliknande skriftligt omdöme och ett betyg. Vad är skillnaden mellan dessa? Vi måste veta vilken form av omdöme vi ger våra elever, varför vi gör det, hur vi gör det så att vi kan kommunicera rätt med dem som berörs av dem, våra elever och deras föräldrar.
Denna tredelning av omdömen upplever jag olycklig. Är detta inte ett första steg till att återinföra betyget i svensk skola - och det från årskurs ett?
Men skriftliga omdömen sätter också lärarens profession i centrum. Hur kommunicerar vi värdigt en elevs lärande progression, hur inbegriper vi eleven i det arbetet, hur tillåts eleven tänka och tycka om sin utveckling, vad är det som är utveckling, vad ska bedömas, hur ska vi bedöma, vad ska vi titta på. Lärare kan en hel massa om bedömningar men vad som är viktigt nu - det är hur vi lärare kommunicerar dem. Vi måste också utveckla flera olika bedömningar för att utveckla lärandeprocesser och visa hur processerna ser ut fram till mål.
Vi har flera bedömningar att göra, den kring elevens lärande process (den formativa bedömningen) samt resultatet av vårt arbete (den summativa bedömningen). Det vore en skolutvecklande och utmanande tanke att vi åskådliggjorde vad vi gör, hur vi gör och hur vi ser på lärandet när det är aktivt. Det betyder att vi tittar på processen. För där är vi helt unika i skolan, vi lärare som står eleverna absolut närmast. Hur ser lärandet ut, hur utvecklas det, hur processar eleven ett undervisande fokus... det är vad vi ska bedöma. Vägen till skriftliga omdömen!
Lärare måste tillåtas utveckla det vi har att göra, i vilken form detta skrivna omdöme ska ges, så att vi synliggör skolans arbete och varje individs utveckling. Vi lärare måste, oavsett vad vi tänker och tycker, genomföra de beslut som fattas... låt oss utveckla vår profession och värna det mellanrum vi har mellan beslut och elev. Låt oss diskutera, utveckla och fundera över hur vi bedömer värdigt och respektfullt ... för framtiden och i elevens tjänst.
Eleven har rätt att utvecklas och lära i skolan. Eleven omsluts av läroplan och barnkonvention (jag hade lust att skriva elevkonvention, vilket är en idé jag länge burit på). Lärarna har uppdrag i Läroplanen, eleverna sina rättigheter i den.
Jag talade men en pappa som berättade att han fått betyg på sin dotter. Hon hade gått ut första klass. Den här pappan formulerade sig:
- Jag som alltid tyckt min dotter var så bra på allt, nu fick jag liksom svart på vitt att hon... tja vad ska man säga... är en slag medelmåtta...? Hur ska jag veta nu... kommer hon att klara sig? Hur kommer det att gå för henne?
Jag bävande då jag hörde pappans ord. Dels därför att hans syn på sin dotter förändrades av skolans omdöme om henne, men också att han säkerligen skulle börja oroa sig för sin dotter... och hamna i en ond spiral... där känslan av oduglighet blir flickans ok... knappast hennes möjlighet.
Skolan ska göra skillnad för eleven. Den skillnaden ska synas i att individen upplever sig vara lärande. Detta lärande handlar om att utvecklas, och ska synas i självförtroende, initiativkraft, motivation, mod och vilja. Att lära sig... det är stora saker... och det sker bland annat i skolan.
Det sprudlar av vilja i lärarkåren. Jag ser den viljan överallt. Låt oss få alla redskap, pedagogiska samtal, lärande och kunskap om, för att rätt förvalta det vi har att göra. Ge oss tid, ge oss utrymme, visa oss respekt för det vi gör, och se hur nära vi befinner oss vår gemensamma framtid... vi befinner oss ständigt i den... bland våra elever. Jag är lärare, jag måste göra, jag har inga val men hur jag förvaltar uppdraget hör samman med min människo- och kunskapsyn. Jag är närmast eleverna. Jag vill förvalta den närheten.
Anne-Marie,
som lutar mig mot Lev Vygotskijs axel och tänker... vi se framtiden i barns utveckling inte dåtid!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=817205&rss=554
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=817205
Det som skrämmer mig med dessa omdömen är att de kan se olika ut beroende på vilken skola man går i. Det är upp till rektorn att besluta om de 1) ska vara skriftliga omdömen, 2) om det ska vara skriftliga omdömen som är betygsliknande eller 3) om det ska vara betyg. Så långt rektorn uppdrag. För oss utförare handlar det då om att kunna förstå skillnaden mellan ett skriftligt omdöme, ett betygsliknande skriftligt omdöme och ett betyg. Vad är skillnaden mellan dessa? Vi måste veta vilken form av omdöme vi ger våra elever, varför vi gör det, hur vi gör det så att vi kan kommunicera rätt med dem som berörs av dem, våra elever och deras föräldrar.
Denna tredelning av omdömen upplever jag olycklig. Är detta inte ett första steg till att återinföra betyget i svensk skola - och det från årskurs ett?
Men skriftliga omdömen sätter också lärarens profession i centrum. Hur kommunicerar vi värdigt en elevs lärande progression, hur inbegriper vi eleven i det arbetet, hur tillåts eleven tänka och tycka om sin utveckling, vad är det som är utveckling, vad ska bedömas, hur ska vi bedöma, vad ska vi titta på. Lärare kan en hel massa om bedömningar men vad som är viktigt nu - det är hur vi lärare kommunicerar dem. Vi måste också utveckla flera olika bedömningar för att utveckla lärandeprocesser och visa hur processerna ser ut fram till mål.
Vi har flera bedömningar att göra, den kring elevens lärande process (den formativa bedömningen) samt resultatet av vårt arbete (den summativa bedömningen). Det vore en skolutvecklande och utmanande tanke att vi åskådliggjorde vad vi gör, hur vi gör och hur vi ser på lärandet när det är aktivt. Det betyder att vi tittar på processen. För där är vi helt unika i skolan, vi lärare som står eleverna absolut närmast. Hur ser lärandet ut, hur utvecklas det, hur processar eleven ett undervisande fokus... det är vad vi ska bedöma. Vägen till skriftliga omdömen!
Lärare måste tillåtas utveckla det vi har att göra, i vilken form detta skrivna omdöme ska ges, så att vi synliggör skolans arbete och varje individs utveckling. Vi lärare måste, oavsett vad vi tänker och tycker, genomföra de beslut som fattas... låt oss utveckla vår profession och värna det mellanrum vi har mellan beslut och elev. Låt oss diskutera, utveckla och fundera över hur vi bedömer värdigt och respektfullt ... för framtiden och i elevens tjänst.
Eleven har rätt att utvecklas och lära i skolan. Eleven omsluts av läroplan och barnkonvention (jag hade lust att skriva elevkonvention, vilket är en idé jag länge burit på). Lärarna har uppdrag i Läroplanen, eleverna sina rättigheter i den.
Jag talade men en pappa som berättade att han fått betyg på sin dotter. Hon hade gått ut första klass. Den här pappan formulerade sig:
- Jag som alltid tyckt min dotter var så bra på allt, nu fick jag liksom svart på vitt att hon... tja vad ska man säga... är en slag medelmåtta...? Hur ska jag veta nu... kommer hon att klara sig? Hur kommer det att gå för henne?
Jag bävande då jag hörde pappans ord. Dels därför att hans syn på sin dotter förändrades av skolans omdöme om henne, men också att han säkerligen skulle börja oroa sig för sin dotter... och hamna i en ond spiral... där känslan av oduglighet blir flickans ok... knappast hennes möjlighet.
Skolan ska göra skillnad för eleven. Den skillnaden ska synas i att individen upplever sig vara lärande. Detta lärande handlar om att utvecklas, och ska synas i självförtroende, initiativkraft, motivation, mod och vilja. Att lära sig... det är stora saker... och det sker bland annat i skolan.
Det sprudlar av vilja i lärarkåren. Jag ser den viljan överallt. Låt oss få alla redskap, pedagogiska samtal, lärande och kunskap om, för att rätt förvalta det vi har att göra. Ge oss tid, ge oss utrymme, visa oss respekt för det vi gör, och se hur nära vi befinner oss vår gemensamma framtid... vi befinner oss ständigt i den... bland våra elever. Jag är lärare, jag måste göra, jag har inga val men hur jag förvaltar uppdraget hör samman med min människo- och kunskapsyn. Jag är närmast eleverna. Jag vill förvalta den närheten.
Anne-Marie,
som lutar mig mot Lev Vygotskijs axel och tänker... vi se framtiden i barns utveckling inte dåtid!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=817205&rss=554
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=817205
Kommentarer
Trackback