SKOLSTARTSTANKAR
Jag blir med ens lika liten. Skolan framför mig ser gigantisk ut. Ljuden från bollplan når mig innan jag ser barnen som sparkar fotboll. Mäktiga intryck.
Jag tänker på vad barn redan kan då kommer till skolan. De kan och de vill. Jag tänker på vad barn Vill lära sig innan de kommer till skolan. Jag tänker på vad barn vill lära sig av skolan. Jag tänker att barn har också förväntningar på vad de ska få lära sig.
Jag tänker på att eleverna, som de senare namnges som, också kan bidra med sina funderingar. Jag vill att de ska påverka sitt lärande genom sina autentiska frågor kring livet, orden, boken, texten, matematiken.... och att de hela tiden upplever sig inom gränsen för vad de kan och vad de kan utveckla.
Att kompetensen hos den lilla får växa i egen takt, i gemenskap med andra, och inte bli skolad i bemärkelsen tystad. Jag kan, jag är, jag vill, jag förväntar mig, jag tänker, jag skulle vilja, får jag? Hur gör man? Får jag titta hur du gör? Varför då? Vad händer om? Jag vill att det man redan kan ska man få känna stolthet över - inte lära om...inte skollära om!
Och jag tänker på den okränkta rättigheten att få vara stolt. Stolt över sig själv och sin förmåga. Jag vill, jag hoppas, jag tänker när jag möter denna sexårings hand, den vilar i min, och vi går med högtidliga steg in i skolbyggnaden... det pirrar i min mage... Förvalta mötet!
Anne-Marie,
som skrev detta för ett år sedan, då jag hade förmånen att följa en liten sexåring till sin första skola, imorgon är det skolstart för årskurs ett. I min skola mötte jag ungar och föräldrar som hade pirr. Denna gång frågade jag föräldrarna; hur mycket pirr har ni i magen för att era barn ska börja skolan?
Jag läser och sörplar i mig vad du skriver och nickar och blir glad. Har inte så många ord just nu, men jag ville bara säga det.
Jag hade massor av pirr och ängslan inför första barnets skolstart...så många rädslor och orostankar...kommer dem att tycka om mitt barn, kommer han att få vara den han är och framför allt kommer han att vara glad, lycklig och tillfreds i skolan?
Hej Ann, Hej It-Mamman, Det glädjer mig så att du läser, det räcker med en liten notis It-Mamman, och Ann, du så trogne, jag såg så många föräldrar, pappor och mammor kommer nästan mangrannt till sina barns första skoldag i årskurs ett. Det tycker jag är fint. Det är en familjesak att barn börjar skolan. Och det är mycket pirr i en pappa, och en mamma då deras barn börjar i skolan. Anne-Marie