"MITT LIV" genom TRANSTRÖMER




Jag har träffat Tomas Tranströmer.
Tvärtom!
Han har träffat mig.
Tomas Tranströmer har träffat mig.
Mitt i prick.

Till en början förstod jag inte vad han ville.
Tomas Tranströmer trängde sig på.



Det började i en ödslig lägenhet.
Estonia hade skapat ny tideräkning.
Förlisningstiden.
Min mamma, inte död, men försvunnen i Estonia.

Vågorna är aktuella

Estonia hade förlist för 65 timmar, 38 minuter, 22 sekunder sedan.

Jag tvingades dödförklara min mamma
i den lägenhet hon fortfarande tycktes andas i.
En kaffekopp på köksbordet,
det olösta korsordet och den där pennan...
Nej hon var inte död!

Men:

Tysta rum.
Möblerna står flygfärdiga i månskenet.
Jag går sakta in i mig själv.
genom en skog av tomma rustningar.


Jag återkallade min mamma genom hennes saker.
Rörde teskeden på kaffefatet, luktade på en morgonrock,
lyfte på en tummad bok, slog upp sidan som fått ett hundöra;

Östersjön... Östersjöar

Detta enda ord jag inte kunde läsa...
här nedhamrade bokstäver svart på vitt.

Tomas Tranströmers dikt:
Ibland är Östersjön ett stilla tak

Jag skrek. Smällde ihop boken.
Nej, det är inget tak Tomas Tranströmer!

Men orden kom långsamt och under tid
att skapa en vilsam bild;

havet som rum med ett
vattentak över de döda.

bara därinnaför finns frid, i krukans vatten som ingen ser,
men på ytterväggarna rasar kampen.




Då jag packade ihop min mors saker
kom jag att titta i alla diktsamlingar hon ägde.
Böckerna av Tomas Tranströmer visade sig vara bildliga källor
men också källor av ett helt annat slag än jag väntat mig;

Mötet med min mammas inre tankar och hennes hemligheter.
Kärleksbrev efter kärleksbrev singlade ned på sängkammarmattan.
Som fjärilar vars vingar bar initialerna D.B

- Men mamma! Hur kunde du vara privat? Ha hemligheter? Älska någon?



Mina ord på den symboliska begravningen lånade jag begärligt av Tomas Tranströmer, nästintill girig; Jag tog, behövde och använde låneorden, jag ville äga dem. Vid mitt tal var de mina. Det var mina ord jag sände iväg över folkhavet och ut mot avskedets absoluta faktum, medan;

själen skavde mot landskapet såsom en båt skaver mot bryggan




Något år senare blev jag förälskad.
Vid en lyktas sken förklarad och besvarad.

Det första brevet handöverräcktes
av den man jag kom att älska under många, många år.
I det; en dikt av Tomas Tranströmer.
C-dur. Med kompassnålen riktad mot C.

och det hem den kärleken alltid innebar i form av riktning:
Jag liknade nålen i en kompass som orienteringslöparen bär genom skogen med bultande hjärta.




Så skrev sig Tomas Tranströmer in i mitt liv.
Gång efter annan dök han upp och med de synbart enkla orden
vars djupa, djupa innebörder förklarade mitt liv,
med skärpa konturritades jag.
Av en okänd.

Jag tog helt enkelt kontakt.
Med svajande, darrande, nervöshes röst... ringde jag till Tranströmers.
- Men kära du, svarade en av de vackraste röster jag vet, Kom hit och drick kaffe med oss.
Det gjorde jag. Jag klev in i orden och kom ut med människorna.



Mitt liv skrivs fortfarande av Tomas Tranströmer. Han sänder brev - utan kuvert eller frimärken.
I torsdags satt jag och finpolerade mitt yttre, och bad om några tidningsblaskor att förströ och understödja lättjan med. Jag hade mitt manus... i färdigt skick... åhhh, jag var färdig och klar. Det är en slags inre triumf, en dag att fira, man måste det när man är klar med ett skrivande. Sätta punkt. Men tillsammans med vem ska man basunera ut känslan? Vilken är känslan?

Jag slår upp tidningen... förväntar mig glättighetens och fåfängans slöjor...
men det som fångar mina ögon är en liten, liten, liten dikt, insprängd
mellan alla förgängliga ord, en dikt av Tomas Tranströmer;

...var stolt...

Anne-Marie

Kommentarer
Postat av: Maria

Vilken väldigt vackert skriven och personlig berättelse om kärlek!

2008-08-02 @ 10:49:36
Postat av: johanna

Förmodligen ditt bästa inlägg hittills. Jag är otrolig tacksam för dikten jag fick igår på bussen. Precis så känns det.

Postat av: Janis

Jag kan bara säga: Tack! Tack för en berättelse att bära med sig.

2008-08-02 @ 13:00:09
Postat av: asapasa

Jag ryser, vad vackert och... jag har inte ord. Tack!

2008-08-02 @ 13:59:05
URL: http://www.asapasa.wordpress.com
Postat av: Ann

Åh så härligt och så fint du beskriver allt. Tranströmer är en favorit här hos mig, hans ord slipper alltid in under huden och skapar något och det är inte alla poeter förunnat, inte hos mig. En fin berättelse av både sorg och värme. Tack för att du delar den med oss som läser här. Fin kväll till dig.

2008-08-02 @ 17:37:30
URL: http://livsbloggen.blogg.se/
Postat av: johanna

läst igen. superbt.

2008-08-02 @ 19:38:40
URL: http://www.hypergrafi.blogspot.com
Postat av: Anonym

"Var stolt".Anne-Marie var stolt!Jag ber dej att känna min andliga närhet som ger dej vit ren energi. Föreställ dej ett moln.Stort,vitt,rent och mjuuukt. Lägg dej i dess famn.Låt dej vaggas...vila...slumra in....Låt vilan ge dej ny positiv energi. Känn att det förflutna är på väg bort,lååångt bort,där det till slut begravs i ditt undermedvetna.Där finns det utan att oroa eller förstöra.Glömmer gör du aldrig men tillåt dej ett liv här och nu.Möt dej själv,DIN spegelbild. Bejaka den du ser och ÄR.Säg till dej själv:"JAG ÄR JAG och har stoor kärlek inneboende inom mej.JAG ÄR JAG och har många,många vänner som tycker om...JUST MEJ.JAG skall leva med stark förvissning om att KÄRLEKEN ALLTID SEGRAR. Den kärlek som jag är begåvad med och skall fortsätta förvalta och förkunna!JAG ÄR JAG!"

Anne-Marie tack för din kärleksfulla,känslostarka och innehållsrika blogg. M.

2008-08-02 @ 20:03:15
Postat av: V

OJ A-M! Tack! Vad fint. Och du delade, med oss...



Du är fantastisk!



Kramar, V

2008-08-03 @ 00:24:36
URL: http://vick2ria.blogg.se/
Postat av: Mats

Tänk att konst och poesi är så allvarligt och kraftfullt.



Jag ryser och rusar till bokyllan!



Tack tusen!

2008-08-03 @ 01:36:51
URL: http://lumaol.wordpress.com
Postat av: IT-mamman

Vad ska man säga?

Tack vännen!

2008-08-04 @ 16:31:41
Postat av: A

A-M, Jag håller med Johanna, det här är ditt bästa inlägg hittills! Jag har läst det flera gånger och varje gång ser jag något nytt. / A

2008-08-04 @ 18:18:56
URL: http://somgjorda.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback