Anne-Marie Körling Blogg

KUNGSTRÄDGÅRDEN 17.00

Samling.

Ömsom solstrålar, ömsom tunga svarta moln.
Regnbågen målade en bro över himlen.
En helikopterhumla surrade vaksamt över.

Vi -  människobarn.



I klungor. I ensamhet. I gemenskap.
Vi stod där.
Begrundade det faktum att vi är många.
Samlade i ett upprop.

Jag var tagen.
Lågmäld. Tyst.
Blickande. Undrande.

En ung flicka ser mig.
Letar sig fram.
Kommer intill.
- Du ser ut att behöva det här...
Så kramar hon om. Länge. Hårt. Varmt.
Jag kramar om. Länge. Hårt. Varmt.

Det... så okända... är inte så okänt.
Det... att våga gå fram... och ge en annan människa något.
Det... är att uppleva hopp.

Detta upprop kommer efteråt.
Nästa gång kommer vi samlas innan.


Anne-Marie