SKOLMASSAKERN!
Vi kan inte föreställa oss.
Det är svårt att tro att det absolut värsta kan bli verklighet.
Men jag anser att vi är skyldiga att föreställa oss det värsta.
Det värsta är ett scenario vi måste våga närma oss.
I tanken. I beredskap. I handlingsplan.
I förebyggande syfte.
Vad och var är vår handlingsplan?
Vi kan inte gömma oss bakom
att det sker någonannanstans... det sker varsomhelst.
Det kan ske varsomhelst... och dessvärre... det sker varsomhelst.
Jag har en mängd frågor ...
Var kommer vapnet ifrån ... vad såg man innan... vad anade klasskamrater, vuxna... föräldrar och skola...?
Alla frågor.
Inga svar.
Jag böjer mitt huvud. Tänker.
Alla mina tankar går till de drabbade.
Till de anhöriga.
Sen försvinner mina ord in i absolut tystnad.
Jag har inga ord.
Anne-Marie
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=713261
Kommentarer
Trackback