VYKORT från min FARFAR 1900TALETS BöRjaN
Min farfar skrev oändligt många brev.
När jag läser detta tänker jag på hur modern min farvar var. Jag kan inte tidsbestämma kortet. Men Farfar Felix Körling levde under tiden 1864 till 1936. Kortet är skickat till Halmstad och där bodde farfar med sin hustru Ellen och två pojkar och en dotter. Vågar jag gissa är kortet postat på 1915...
Jag kan göra större efterforskningar, jag har melodierna och jag har frimärket... men nu gör jag en gissning.
Han skriver PAPS! och skriver kort till sina barn. Han berättar om hur roligt ungdomarna har när de övar att sjunga två av hans melodier; I Hönsgården och Tre Skräddare.
En annan reflektion:
Tiden då farfar var verksam genomsyrades av nybetraktelser av barnet och människans psykologiska behov och uttryck. I breven ser jag detta. Resan i breven är spännande.
Brev är en form som sänds från en plats mellan en annan. Brevet behöver en bärare. Som tar brevet från en plats till en annan. Den som skriver brevet behöver en tanke, omsorg, eftertanke och en slags kroppsligt görande, detta att gå till brevlådan. Tiden som detta tar, den medvetna tanken, gör att vi hinner ta ansvar för våra ord och det vi sänder iväg.
Det är något helt annat med ordet - SKICKA! - den korta sträckan gör det svårt för oss att hinna tänka... det får vi göra efteråt. Vilket ibland är mycket, mycket försent.
Kommentarer
Trackback