STAVA FEL...
Pappret kommer tillbaka till lärarfacket.
En felstavad lapp från en lärare och rättat av en annan lärare.
Budskapet gick inte fram! Orden kom tillbaka!
En del lärare är rädda för andra lärares skarpa blick.
Detta hände mig för länge, länge sedan.
Jag vågade skriva igen...
om jag skrev fel...
ja om! Det gör jag lite då och då!
Anne-Marie
Det gör vi alla, och tack och lov för det:)
man ska våga visa sig mänsklig, speciellt som lärare, och inte ta allt på sådant stort allvar.
Ja vi gör det alla lite till mans. Detta kan också bli god undervisning där läraren modellar hur man gör när man söker vägar att skapa rätt...men också att man faktiskt inte upptäcker sina fel utan tror att man stavar si eller så. Jag har talat med Lennart Hellsing om stavning - han är ju en ordkonstnär - och han tycker det är jättesvårt med stavningen. Det tycker jag om. För han banar vägen för andra. Han menar också att språket blir mer intressant när man inte riktigt vet hur det byggs upp. Så visst är vi lärande och undersökande - också vi lärare.
Tack Meri för ditt inlägg.
Anne-Marie
Tänk så hemskt om vi inte vågade försöka skriva bara för att vi inte var helt säkra på stavningen. Nej låt orden flöda och få rättsatvningen på köpet så småningom./Kersti
Det handlar om innehåll när det är innehåll. När vi talar form kan vi tala form. Vi får inte blanda bort vad vi talar om. Eleverna måste veta vad som förväntas av dem, och vad uppgiften ska leda till. Jag vill inte fastna i form utan hellre i innehåll. Eleven har något att berätta. Vad är det som vi ska lyssna till? Så kan vi tänka!
Så kan vi tänka.
Tack Kersti! Anne-Marie
Härligt med fel! Tänk så mycket fel jag skriver i dina kommentarer...och jag vågar! Ingen prestationsångest alls...den skiter jag i! Ha!