MAKTEN ATT LYSSNA...
Svenska Dagbladet har artikelserier som är spännande att läsa. Precis som mina första ord så kanske författaren tror sig ha makten över ordet som ska läsas - men likaså där är det läsaren som har makten. Olästa ord når inte mottagaren. Olyssnade ord kommer aldrig över öronsnäckans gräns in i mottagaren.
Retoriken i all ära. Lyssnarens vilja betstämmer.
Jag fortsätter att fundera kring artikelserien om lyssnadet.
Mästarna på kommunikationsteknik fokuserar på samtalandet, på att nå fram med sitt budskap. Till den som ska nås - alltså lyssnaren. Men lyckas inte. Undersökningar visar att den som kommunicerar sitt budskap bara når fram till 25 % av dem som lyssnar.
LYSSNANDET I ETT KLASSRUM
Japp,
Klassrummet! Vi måste in där. Om det är så att vi lärare ensidigt dominerar samtalet i klassrummet så möjliggör vi för dessa 75% att inte lyssna till oss. Lyssnadet är påtvingat. Vi avkräver lyssnandet, men vi har inga garantier för att vi når det vi vill nå.
Vi kan säga än det ena, än det andra och när eleverna ska få göra - så kommer frågan - vad ska vi göra? vilket speglar den frånvaro som undersökningarna visar.
LYSSNA PÅ EN FÖRELÄSNING
Det slår mig också att jag under min lärotid aldrig någonsin diskuterade samtalet - lyssnadet som ämne. Den förutsattes. Redan salarna vi klev in i pekade på förhållandet - någon talar - andra lyssnar. När jag föreläser pekar jag på detta - jag talar - men ni väljer att lyssna. Jag talar - men har ingen aning om hur aktiviteten hos mina lyssnare ser ut - om mina ord når in eller om annat skapar hinder.
Det betyder att jag måste lyssna utåt - iaktta rörelser bland de som lyssnar - en rörelse efter mina ord är oftast en tanke som aktiverar - och bör få uttryckas. Jag bör lämna ordet till den som är inre talande - och göra mig till den lyssnare jag inte är där för att vara.
LYSSNA UNDER SAMTALET
Lyssnandet är en aktivitet. Intimt förknippad med orden som vill sägas och ge gensvara. Att lyssna färdigt är en svår konst i ett naturligt samtal - vi ringlar in i varandras samtal som maskor i en stickning - och så kanske det bör vara så länge vi lyssnar innan och under tiden. Det har med samtalskultur att göra. Min bästa vän och jag samtalar så här - vi ringlar kring i varandras ord - och vi kan skratta åt hur våra ämnen förändras och kringelikrokar under middagen. Vi lyssnar för att vi delvis känner varandra väl. Vi lyssnar igenkännande - men det kan också vara ett hinder - vi hör inte förändringarna och tvingar in i bekväma mönster.
LYSSNA PÅ MIG
är ofta en tvingande sak - jag ber om dina öron - jag ber om tiden - jag ber om aktiviteten. Men att lyssna när anslaget är - Jag måste få berätta...
eller - Det var en gång...
eller - Det här får mig att tänka på....
LYSSNA NÄR MAN SITTER PÅ EN BALKONG MITT I STOCKHOLM
Jag har lyssnat till min egen röst när jag ackompanjerar min läsning med inre högläsning. Jag har också lyssnat till en mamma som skriker på sina barn - vad gör ni? - Jag har hört barngråt som var så högt att de ekade mellan husen... jag har hört hur någon tömt sin diskmaskin, koppar och bestick i skåp och lådor ... men långt, långt en bit ifrån... hörde jag hammarslagen...
var det från en annan tid? Hammarslagen?
Nåväl - jag har lyssnat denna morgon - och precis som min inledning har jag ingen makt att få dig att läsa det jag skrivit - jag skriver ändå - du väljer. Kanske har jag skrivit för stumma ögon... kanske har jag skrivit det här för mig själv. Må så vara!
Anne-Marie
________________________________
________________________________________Clarence Crawfoords bok - MÄNNISKAN ÄR EN BERÄTTELSE - är en mycket bra bok som jag rekommenderar i detta ämne.
En liten genväg kan vara att fördjupa sig Svenska Dagbladets artikelserie om lyssnandet - med start den 4 juni 2007.
Hejsan
Hittade din blogg av en ren tillfällighet och har besökt den stadigt ett tag nu. Vill bara säga att dina ord och tankegångar inspirerar mig. Kloka ord och stor ödmjukhet finns i orden här och jag...jag väljer att läsa och njuta. Tack.
Men så underbart - och varmt välkommen. Anne-Marie
Aldrig skriver du för stumma ögon. Men man blir ibland stum av förundran över dina betraktelser :)
Tar till mig det du sa om "lyssna på mig" som kan ersättas av mycket mer lockande anslag... måste prövas
Den som inte lyssnar hör inte.......!
Hi hi - ja anslaget att tala för att få en lyssnare, kräver att talaren också lyssnar... allt handlar om ömsesidighet.
Anne-Marie
En stund av min rast ägnade jag åt att googla orden "lyssna" "Lyssnare" och "samtal". Lustigt nog kom jag hit till dig, min gamla handledare från Byäng. Jag har ett år kvar nu, sen är jag lärare. För dig i minnet är jag lärarstudent. Idag var jag en människa som ville ha några kloka ord på vägen för att lyckas bättre med konsttycket - att lyssna på mina kunder. Dina ord betyder mycket.
Sofia-tack för att du kommenterar - ämnet är så viktigt. Lycka till som lärare framöver - kollega blir du då. Anne-Marie