Klippdockan och dess sajter
Jag minns när jag var liten. Det känns som jag återkallar ett minne från dinosaurietiden. Jag lekte med klippdockor. Det var massor av arbete att erövra dessa klippdockor. Man måste ha tillgång till rätt tidningar. Man måste bläddra igenom alla tidningar som fanns...och så hittade man...om man hade tur... en gullig och fin klippdocka. Nästa arbete var att klippa ut den där dockan. Och alla kläderna. Jag klippte och klippte, och tungan i munnen den for en åt ena sidan, än åt andra sidan... klipp, klipp.
Sen var det alla kläder till dockan. Och svårast var de små sakerna, väskan som hörde till...hatten...
När vi lekte så gjorde vi nya kläder till våra klippdockor. Vi ritade, tecknade och satt tillsammans och gjorde flera snygga kreationer åt våra dockor. Sedan bytte vi dockor med varandra. Det gjorde vi lite då och då. Ibland ville man ha Pippi Långstrumpdockan...då kände man sig Pippig... och ibland ville man ha Askungedockan...och då var man prinsessa... på vift.
Den svenska sajten som bygger på samma princip har idag 8 miljoner medlemmar. 8 miljoner. Vilken härlig lek tänker jag - undrar om de sitter och klipper - men det är ju bara jag som tänker så - för så är det ju inte. Men en lek är det. Jag undrar vad det kostar?
Jag minns inte att våra klippdockor kostade oss något alls. Lite tid kanske. Lite arbete kanske? Men inte några pengar. Så gammal är jag.
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback