Anne-Marie Körling Blogg

Hej Anne-Marie
Har besökt din blogg ett tag nu och hittade hit mest av en slump. Det är jag riktigt glad över. Det är sällan man får läsa och känna så mycket klokskap när det gäller skolvärlden och om arbetet med eleverna. Min uppriktiga tanke är att fler lärare borde vara och tänka som du. Då skulle skolan kunna bli ett riktigt bra ställe för kunskap, lärande, respekt och ödmjukhet.
Mina erfarenheter av skolan då mest när det gäller ett par av mina egna barn är inte så ljusa dessvärre. Lärare är inte heller alltid så trevliga och sunt tänkande som du...jag drar absolut inte alla över en kam här men det finns lärare som agerar mycket märkligt tyvärr och det finns skolor i min lilla stad som absolut skulle behöva ett besök av dig.
Jag har en dotter som under sina tre år i högstadiet blev kallad de mest vidriga saker...dum i huvudet, störd, sjuk, korkad osv. En lärare lovade henne att han skulle se till att hennes liv blev ett helvete...en annan hävdade att hon behövde psykhjälp...då var hon tretton år och ny i klassen.
Nåväl denna unga dam som blev hånad och förlöjligad av vuxna gick ut Naturvetenskapliga programmet med mycket bra betyg, pluggar nu på högskolan i E-tuna, har två gånger under den tidiga grundskolan fått höra att hon eg skulle hoppa över en klass för att hon låg så mycket före sina klasskamrater men i högstadiet blev hon idiotförklarad! Är det inte märkligt ändå?
Nu pluggar hon och skriver för en ny tidning som snart ska komma ut men hennes minnen av högstadiet sitter i fortfarande...då rasar självförtroendet och hon kastas tillbaka till högstadietiden och förnedringen hon fick utstå där.
Hennes gymnasietid blev de första åren en kamp för att ta tillbaka självrespekten, känslan av att duga samt att åter kunna lita på lärare...
Därför blir jag så glad när jag läser och känner din djupa respekt för barn och deras skolgång...för att du ser det lilla som kan bli stort, för att jag ser att du tar tillvara på eleven...Det är viktigt...mycket viktigt.
Så det här är en blogg jag kommer att besöka med jämna mellanrum med glädje över dina ord här.
Du har min djupaste respekt.
MVH Ann




Jag svarar tänkande:

En kränkning är en kränkning är en kränkning. Det krävs mycket, mycket, mycket av den som blivit kränkt att återfå sitt förhållande till omvärlden. Jag tror på lärandet som en helhet. Att få vara, duga som den man är, och erkänd för det man kan, för sin vilja, och för sina drömmar om framtiden... det är en rättighet. Mänsklig. Och vi är människor.

Jag tror envist på det lilla och den lilla. Jag tror envist på ömsesidigheten i alla processer. Ansvaret för och ansvaret till - det gemensamma.

Om din dotter - en varm hand på hennes kind!
Anne-Marie