Anne-Marie Körling Blogg

ETT BARNS HAND...

Ibland när man går på promenad  kan man plötsligt känna ett litet barns hand i sin egen. 
Det är stort. Det är ett ögonblick av gemenskap. Man fortsätter promenaden. Men något är förändrat. 

Anne-Marie

Idag räddade jag livet på en fluga.
Flugan hade ramlat ner i en halvdrucken flaska med päronsoda. Där hade den simmat hela dagen utan att sjunka och drunkna, drunkna i päronsoda.
Vid middags bestyren hällde jag ut flaskan i slasken och spolade så flugan sköljdes ner i avloppet.
Borta.
Stök vid diskbänken, i ögonvrån ser jag flugan mödosamt kravlande upp ur avloppet. Jag spolar igen, flugan borta.
Efter en liten stund kommer den kämpande upp ur avloppet igen. Spolar igen och flugan borta. Den kommer tillbaks och jag spolar igen.
När den åter kommer tillbaka börjar jag reflektera ?vilken livsvilja? ?han (tror jag det var) vill verkligen leva?
Jag tittar närmare på flugan, den verkar helt slut. Den sprattlar till och hamnar på ryggen. Jag petar lite försiktigt på den så att flugan kommer tillbaka på ?fötterna?
Jag bestämmer mig för att han har förtjänat att leva. Jag hjälper flugan att komma ut i solen där den sitter och torkar ett tag innan den vips flyger bort och försvinner.
Jag mår ganska bra att jag ändrade mig och hjälpte flugan att fortsätta sitt liv.
Kanske blir den fågelmat eller så gör den fler flugor som blir mat åt fåglar som kan sjunga för mig på morgonen när jag går till postlådan och hämtar min morgontidning.
Kanske var det en god gärning att flugan fick leva????
En fluga gjorde min dag. Vad gjorde din dag?

Fin berättelse.
Min dag präglades av födelsedagar på många plan. Jag hade en personlig födelsedag... en slags inre... men jag firade den för mig själv. Flugan förstår jag mig på. Tur att du till slut såg att den kämpade för något. Det är viktigt. Att se rätt på saker och ting. Annars är det väldigt enkelt att bara låta vattnet rinna...
Anne-Marie