PRIVAT eller PERSONLIG?

Min granne från tvåan har suttit här hos mig och samtalat. Inte pratat. Utan samtalat. Sam - talat. Vi har samtalat om mycket.

Min granne arbetar mycket aktivt med dokumentärfilm... Hon hjälpte mig att tänka kring privat och personligt. Min blogg är inte privat men personlig - och så måste den vara. Det måste finnas inslag av personlighet i det man skriver och gör annars blir det inte levande. Men att vara privat är något helt annat. Privat är en gräns. En dokumentärfilm måste vara personlig men får absolut inte vara privat. Och denna tanke genomströmmar också min blogg.

image785
 ett helt museum med meningar och ord på väggarna. Jag står framför orden - I forgive you - och upplever mig förlåten. Märkligt. Konstnären förlåter mig. För vad? Jag får själv förlåta mig. Jag får lägga in ord och tankar framför detta förlåtande. Det är vackert. Jag böjer också mitt huvud. Texten ligger i golvets närhet. Jag måste böja mitt huvud för att läsa. Så blir jag förlåten. Det är fint. Ett museum i Skottland. Där stod jag. Förlåten.



Vi samtalade också om bildens funktion och dess bärare av frågor. En bild kan definieras genom det den inte visar. Den negativa delen - i bild och fotografiets värld - begreppet "Det negativa rummet" dvs det som inte syns utan ändå finns i närheten. Detta ska jag nu undersöka och tänka kring. 

Det är bra med bollplank. Jag har många bollplank runt omkring mig. Gensvar är att kasta bollen tillbaka. Då får jag tänka och fundera. Det gillar jag.

Anne-Marie

Kommentarer
Postat av: Elisabeth

En gräns mellan det privata och det personliga skriver du.. är det något man måste lära sig eller finns den där som en naturlig ingrediens? Hos vissa? Alla?
Funderar jag..
Ha det gott..

Postat av: Anne-Marie Körling

Bästa Elisabeth - jag fortsätter att fundera...A-M

2007-07-10 @ 22:56:42
URL: http://www.annemariekorling.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback