Att se med nya ögon på Tranströmer
Jag har fått nya glasögon. Då klarnar väldigt mycket. Jag ser bättre vad att göra, vad att ta itu med. I själva verket vill jag helst avstå. Idag har jag klamrat mig fast vid Tomas Tranströmers dikt hela dagen. Klamrat mig fast skriver jag. Jag läser, läser, tänker och känner. Jag talar märker jag också. Prövar att säga ord och rader högt för mig själv. Ibland skriver Tomas Tranströmer med ett "jag" och då lägger han orden i min mun. Det jag Tranströmer skriver är plötsligt mitt eget jag. Jag själv.
Så är det att läsa. Lite klarare blir det allt. Lite klarnar medan somligt får hållas fördolt. Det finns historier som inte är lättåtkomliga. De vill inte ha några ord. De vill gömma sig undan ljus. Men läser man Tranströmer fiskar hans ord reda på de ord man själv måste befria sig med. Läsningen idag går från ljus till mörker, från mörker till ljus, från minnen till dunkel, från dunkel till minnen. Allt är inte glasklart. Trots de nya glasögonen.
Anne-Marie
Så är det att läsa. Lite klarare blir det allt. Lite klarnar medan somligt får hållas fördolt. Det finns historier som inte är lättåtkomliga. De vill inte ha några ord. De vill gömma sig undan ljus. Men läser man Tranströmer fiskar hans ord reda på de ord man själv måste befria sig med. Läsningen idag går från ljus till mörker, från mörker till ljus, från minnen till dunkel, från dunkel till minnen. Allt är inte glasklart. Trots de nya glasögonen.
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback