MILJÖTÄNKANDE HÄRHOSMIG
Små men medvetna steg...
- släcker ned där jag inte är
- släcker allt då jag går hemifrån
- sorterar sopor
- försöker handla utifrån närhetsprincipen (jättesvårt, nästintill omöjligt)
- försiktig med rinnande vatten
- duschar istället för badar
- dragit ned på värmen inomhus
försöker vara min egen energikälla...
Miljömedvetenhet är svårt... jag tar bilen till arbetet.
Funderar ständigt på det. Behöver jag min bil?
Anne-Marie
Bästa Anne-Marie,
Jag tror vi är många många som ordentligt målmedvetet tagit tag i vår vardag i ett miljövänligt, medvetet perspektiv.
Så känns det i själen.
Och som varande alla dessa flitiga myrvandrare ute på livsviktigt långsiktigt uppdrag har vi rätt att ta små och efterkännande steg i början och tankarna, de kreativa, ska vi dela för att göra stegen lättare, för att våga se, våga vara modiga bortöver vägen mot en ny livsstil, ny etik.
Människan är mångfalden inkarnerad med oändliga möjligheter men saknar ofta en känsla av tillit till sig själv, till sin egen förmåga, så viktigt i allt omformningsarbete, munnens bekännelse blir ett skrapande på yta, endast kunskap på djupet utlöser handling och vi är på god väg att inkorporera denna kunspap och insikt.
Jorden är inte längre en idyll, inte någonstans men överallt finns en jäkla massa v i l j a - vi vill förändra, vi vill idyll igen. Vi vill försöka. Vi ska försöka. Så drivs vi...
Människan bär sitt öde, allt vi kallar liv - hela planeten ligger gnistrande och skälvande i en kupad mänsklighetens hand att försonas med eller krossa.
Ibland är det nödvändigt att symboliskt lägga örat till markens mull och lyssna på Modern. Jag tror vi är många som lyssnar nu!