JULAFTON och ENSAMHETEN
Henning Mankell hälsar igen. Och igen. På mig? Jag måste se mig omkring. Kanske det är någon som bejakar hans hälsande. Men hälsningen är riktad till mig. Jag lämnar kön och går fram till Mankell. Hälsar på honom. Han finner mig bekant, men jag garanterar att vi aldrig träffats förr. Det går han inte med på. Vi känner varandra. Så är det. Jag blir glad... och gensvarar med att säga... jag vet vem du är. Du är ... Henning Mankell... och är ... jag måste då få säga tack till dina böcker, filmer... dina tankar. Jag går nu tillbaka till kön.
Slår mig ned. Och strax kommer Henning Mankell och sätter sig framför mig. Vi påbörjar ett långt samtal. Hans hustru handlar i den sista skälvande öppentiden. Det blir ett samtal jag sent ska glömma. Om någonsin. Inom ett ögonblick var min situation på bordet. Inom loppet av några minuter hade jag fått ord som verkade plåsterliknande. Skyddande, läkande, sårvårdande. Plötsligt ställer sig Henning Mankell upp - Du behöver en julklapp idag. Vänta här, passa mina saker, sitt kvar.
Jag sitter kvar. Stum. Förvånad. Glad. Sedd. Berörd.
Så får jag en författarköpt bok av Henning Mankell. Jag får hans då senaste bok. Han signerar den, sätter sin vänstämpel i sin julgåva - till Anne-Marie julafton 2004 av vännen Henning Mankell - varpå han ber mig bjuda in ensamheten, inte mota bort den. Bjud in. Gör dig hemtam med den. Sätt ned båda fötterna på jorden, stå inte vingligt på tå. Gör dig din plats.
Väl hemma... väl tillbaka till det jag trodde skulle bli några livsvärsta timmar.... bjöd jag in denna ensamhet som redan satt där som objuden gäst. Det är bara en dag tänkte jag. Det är bara en endaste dag. Inget mer. Jag får flera nya dagar när denna är över.
Jag kan bara återigen skriva, säga, vädja... det finns en sådan kraft i ord. Orden kommer till oss. Ibland är de så avgörande att det med ens förändrar utsikten och gör om och ger nytt. Jag lyssnade på Henning Mankell. Något slag märkligt avgörande möte. Jag gick stadigt hem genom den julfirande staden. Inte på tå. Det gjorde alla tomtenissar i andra hem än mitt.
Detta är ett minne.
Detta höll jag länge för mig själv.
Nu får ni det, ni som är här utanför mitt.
Våga ge iväg ett ord eller två. Man vet aldrig var de orden tjänar livbojar, för vem och när de gör skillnad.
Tankar vid en kaffekopp. En aning rött hjärta. Jag illustrerade den 2005.
Anne-Marie
Sena kvällen och jag bloggläser ord som går rakt in i hjärtat. Du beskriver något jag känner igen alltför väl även om det för min egen del inte handlar om själva julafton (utan mer alla andra kvällar och helger)och den ensamhet som kan riva aftonen itu. Det är märkligt så skamligt det är att vara eller känna sig ensam och hur förtvivlat man döljer den som vore den en farlig smitta som kan förpesta för andra.
Det låter kanske märkligt men så glad jag blev av att läsa det här, ditt minne. Det sägs att man är aldrig ensam om att vara ensam, men ändå är man så ensam i sin ensamhet.
Det är snart nyårsafton, en kväll där det är en fasa att vara just ensam. Jag väljer alltid att arbeta då...det är mina minnen då som nu...Var rädd om dig och tack för dina ärliga ord här.
Tack för att du delar dina minnen med oss. Tack för julhälsning hos mig. Ord gör skillnad. Stor julkram i natten.
Vilken morgon. Dina ord berörde, tårar skymde syn, så vackert och starkt. Att du delade med dig av denna händelse. Du är så fin. Tack. Nu har jag återhämtat mig och kan skriva dessa rader. Livskraft.
God fortsättning på julen! Tack för att du skrev om detta!
Tack för att du delade ditt minne med oss som läser här! Igenkänningen är stark...
Kram,
Magda
Sâ vackra ord till en viktig inlevelse. Ha en vacker, givande och strâlande juldag.
Jesús
Funderade länge på ordet en-sam-het. "En", då är man en enda, stark eller svag, "sam", som i tillsammans. Ju mer jag funderar, ju mindre skrämmande blir ordet och det ordet står för. "Jag-är-tillsammans-med-mig-själv-het". Enda jag behöver göra är att trivas med mig själv. Skämma bort mig själv lite. Inte för att glömma att jag inte är två, utan för att fira att jag är en-sam.