UPPROP! LÄRARE I "FÖR-RÖRELSEN"

image1203

Jag är i Lärartidningen. Jag har fått så många positiva gensvar från lärare som läst och tänkt. Jag tycker mycket om artikeln och den respekt för mitt lärande uppdrag som journalisten Maria Lannvik Duregård visar mig.

Idag slår det mig...
VI LÄRARE SKA GÖRA RÖRELSE OCH AKTIVITET KRING VÅR PROFESSION.
Ett slags upprop - inrop - utrop - för det vi faktiskt gör i skolan. Det är nästan outhärdligt att ständigt möta det negativa orden om läraren, skolan. Det är ju också så - att om vi värnar om vårt yrke så värnar vi om eleven. Vi är en yrkesgrupp som ständigt är i rörelse tillsammans med alla växande i Sverige. Trampar man ned på oss trampar man ned på eleverna.

Kan vi inte sätta oss i rörelse... vi lärare, pedagoger... som är där, mitt i, som ser, vet, tänker, utvecklar, dokumenterar, frågar, gör, stannar kvar, undrar, kan, processar...

Alla ni som är där i klassrummen... håll inte mun. Visa vad en lärare är, vad en lärare gör!
EN FÖR-RÖRELSE för skolan!
Det är en motrörelse!

Anne-Marie


SKOLFORUM -
Tisdagen den 30 oktober 15.30-17.00 håller jag ett seminarium om Läraryrket. Ni får gärna tänka ihop med mig och synpunkta ned era tankar...

Kommentarer
Postat av: Kersti

Tänk att du är en sån känsdis. Det är bra att du är det för du har så mycket bra att komma med. Och ja gör så, ta initiativet ni lärare, stå upp, stå på , gå på och visa alla hur viktiga ni är, hur mycket bra ni gör. Att investera i barnen är det viktigaste vi kan göra och vilka gör det om inte ni.
Jag tänker vad mycket bra vi gör tillsammans "mina" lärare och jag och vad mycket de kan och gör som är fantastiskt. Kram Kersti

Postat av: Madonnan

Du är bra du...!
Kram:)

2007-08-24 @ 12:19:38
URL: http://madonnan.wordpress.com
Postat av: Hans Laius

Hej Anne-Marie!
Vill med glädje sälla mig till de "naiva" som tycker att lärande ska kännas roligt.
Det finns nog många "kollegor" som skrattar åt min naivitet men det bjuder jag så gärna på !
För jag har upptäckt en sak som de ännu inte har upptäckt.(vissa upptäcker det aldrig)
Nämligen att mina"kunder" dvs. eleverna för vilka jag befinner mig i skolan för, INTE skrattar åt mig utan med mig.
Jag arbetar med barn som är så tyngda av allvar att de kanske inte drar på munnen på en hel dag så när väl glimten av glädje syns i deras ögon jublar jag av hela mitt hjärta och känner mig stolt i min "naivitet"!
Visst ska och kan och BÖR vi "truddelutta" i skolan.
MVH Hans Laius

2007-08-25 @ 20:17:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback