DYSTER-TV
Tittade på dysterTV igår. Om vår planet. Maktlösheten spred sig långt in. Vad göra? Vad kan vi göra?
Det får inte vara försent. Idag - ett ösande regn - detta regn? Jag vill hoppas och tror att vi vuxna måste hoppas på framtiden...
det är vi skyldiga till då vi faktiskt bidragit till detta som sker. Vi måste. Vi bör. Vi ska.
Anne-Marie
Hejsan Anne-Marie!
Såg det. Om vår planet. Och visst är det dystert. Såg också en resume från Almedalsveckan. Retorikens Almedal: en tävling i ordlek/ordexcess.
Politiker som ordtröskor över ett alfabetiskt fält.
Men sen? Vem tar ansvar för skörden? Vem tar ansvar för att orden kanaliseras in i en verkställande fas?
När ska våra politiker - åtm. inom den miljöpolitiskt inriktade ideologin - anamma förmågan att tänka åtm. en generation framåt?
Som den amerikanske poeten Gary Snyder en gång skrev tänkvärt: att göra saker och ting riktigt betyder att leva och verka som om våra barnbarn redan nu, vid vår sida, levde i detta land.
Retorik och verklighet/HANDLING måste bli kompatibla, först då tänds ett seriöst, långsiktigt kretsloppsmässigt HOPP. Inte förr.
Många hälsningar från Thord.
Hej - och visst - vi måste göra för dem som kommer efter. Ansvarslöst vore det annars. Men hopp är ibland svårt att känna efter alldeles för mycket dysterhet. Vi måste också vara ställföreträdande hopp för framtiden... vi måste. Allt gott Anne-Marie
Jag såg också "Planeten" och det var ju skrämmande välgjort, man får hjärtat i halsgropen och känner skam och vanmakt. Nyttigt att bli uppväckt och omskakad men också ganska olustigt och otäckt. Hur förvaltar man det man vet och vad är det man inte fått veta?
Ja, man undrar lite stilla - vad undanhåller de för oss - vad är det vi inte får veta? Anne-Marie