Elever signalerar...
I UR-programmet Osynliga spår skriver en flicka ett meddelande till sin fröken i årskurs fem. Hon skriver:
Min pappa är _ _ _.
Det hon ville skriva är
Min pappa är dum.
Tre små ord skriker på ett papper. Skriker: Se! Jag säger något till dig!
Se! Förstå vad jag vill skriva! Ordet dum kommer inte över flickans läppar. Kommer inte ut på det vita pappersarket.
Eleven har skrivit ett meddelande om sin livssituation. Fåordigt. Litet. Nästan inga ord alls. Men alldeles tillräckligt många för att väcka hoppet om att bli sedd av läraren - bli räddad. Vi måste lära oss att se! För dessa papper skiljer sig från alla de andra. Just kanske därför de är så fåordiga. Just kanske för att alla orden är laddade och mycket större och viktigare än alla andra ord.
Hur kan vi göra? Hur kan vi se? Hur ska vi förstå?
Hur ser vi signalerna? Hur ser signalerna ut?
Här handlade det om incest.
Låt oss fundera ihop.
Anne-Marie
www.rb.se
www.bris.se